malinewalinnea

När vi i lördags höll temadagen om funktionsnedsättning kom det en kvinna med sin son. Sonen är 14 år och lever med en multifunktionsnedsättning och tillsammans med sin ensamstående mamma lever han under svåra levnadsförhållanden. I 14 år har han blivit buren av henne då han är mer eller mindre oförmögen att röra sig själv. Föreläsaren för dagen arbetar på ett center för funktionsnedsatta och därigenom bokades det in ett möte två dagar senare där pojken och hans mamma skulle få chans att träffa en doktor och bli sponsrad med en rullstol. Under mötet konstaterades att rullstolarna på centret inte är anpassade efter pojkens behov och vi blev hänvisade till Mobility care, vilka tillverkar och säljer specialanpassade rullstolar. På plats mättes mått ut för att kunna tillverka en rullstol specifikt anpassad efter pojken och för att han ska kunna få så goda förutsättningar som möjligt för att kunna utvecklas. Priset för den rullstol som pojken behöver är 490 000 shilling, vilket motsvarar ca 2000 kr.

På grund av familjens ekonomiska situation finns ingen möjlighet att de betalar denna kostnad själva. Danaini project har därför bestämt att gå in och sponsra pojkens rullstol. I och med att Danaini arbetar ideellt uppskattas ert ekonomiska stöd för att vi ska kunna genomföra detta. Ett eventuellt överskott av bidrag kommer att gå till Danaini projects fortsatta arbete med mänskliga rättigheter.

 Är du intresserad att ge ett bidrag är detta informationen. Märk din insättning med ditt namn.

Mail: [email protected] 

Facebooksida: Danaini project

Bank: Forex

Clearingnummer + kontonummer: 9420-3556090

Idag har varit en så himla bra söndag!

Innan vi åkte hit till Tanzania pratat jag och Frida otaliga gånger om hur vi inte planerade att ta någon större del av utelivet här utan hålla oss hemma och ta det lugnt. Sex dagar in på den sex veckor långa resan sprack den planen haha. Så, igår var vi ute och dansade tills benen vek sig och stället stängde. Det var hur fint som helst, tequilashotten kostade 16 kr styck och folk dansade huur mycket som helst = VI TRIVDES TILL MAX! När det var morgon igen kom vi hem och somnade i stort sätt innan vi ens hunnit krypa in under myggnäten haha.

Idag har varit en ultimat söndag. Vi har inte gjort någonting förutom att ligga ute på tomten och smälta i solen, lyssna på musik och äta middag på en restaurang här i närheten. Älskar söndagar hemma i Stockholm, älskar söndagar här i USA River!

Idag innebar den först av fem temadagar och denna lördag fokuserade på funktionsnedsättningar. Det blev inte precis som vi tänkt oss, såklart, men jag sitter här hemma nu och är trots allt så himla nöjd med dagen. Vi hade önskat att det kom mer människor och lyssnade men är så himla glada för de som kom. Det var en himla massa barn som kom och på något sätt så är det ju där det kanske är lättast att sprida nya tankegångar. Föreläsaren Rams, som själv lever med funktionsnedsättning, var super.

Det har varit en tuff dag psykiskt. Vi träffade bland annat en man med hjärtproblem. Imorgon har han tid för konsultation och sedan operation för att åtgärda problemet, men han saknar pengar för att det hela ska genomföras. En mamma kom med sin 14 åriga son som lever med grov funktionsnedsättning och är oförmögen att ens röra sig själv. Mamman är ensamstående efter att pappan gått bort i aids och både hon själv och sonen är smittade. Ett syskonpar kom, systern döv och brodern mentalt funktionsnedsatt. Utöver detta kom många barn. Med min enorma förkärlek till barn var det både jobbigt och fantastiskt att få träffa dem idag.

När vi slutligen var klara för att åka hem satte jag mig i bilen, satte på Beyoncés ’I was here’ och sen grät jag. Det här var första temadagen och vi fick umgås med vuxna och barn som lever här. Jag tror ingen människa i världen på riktigt skulle kunna gå oberörd från en dag som denna. Jag hoppas i alla fall det, av hela mitt hjärta. Jag är så fruktansvärt glad för idag, för att vi förhoppningsvis har sått ett litet frö och kanske spridit i alla fall en tiondels ny tanke hos någon av de personer som kom.

När vi kom hem och pratade om dagen med Baba talade han om att det finns en hel del elände här och avslutade som alltid med ett ”Välkomna till Tanzania”. Efter bara sex dagar här har jag, vi, sett mycket som skiljer sig från den värld jag brukar leva i. Barnet med trasiga flippflopp och söndertrasade kläder kommer jag nog se framför mig ett tag framöver. På samma gång vill jag fälla ytterligare någon tår av glädje och denna gång när jag tänker på hur många människor som jag sett le den här dagen. Vi har lekt och lekt och dansat och dansat. Små kidsen på två år rör sig bättre än vad jag, Nicco, Frida och Agnes gör tillsammans haha.

Tufft och fantastiskt fint.

Tänkte att jag ska försöka förklara varför jag, vi, är här i Tanzania och vad det är vi ska göra undertiden vi är här. Jag fick i våras veta att jag tilldelades Palmestipendiet, så jag tänker som så att jag klistrar in en del av min sammanfattande och första rapport till Palmefonden hehe.

----

Så länge jag minns har jag drömt om att resa till Afrika och arbeta för människor och med mänskliga rättigheter. Nu har jag fått chansen att göra detta och 6 veckor av denna sommar spenderar jag i Tanzania. Det är genom mina studier på ett kandidatprogram i mänskliga rättigheter och demokrati vid Teologiska Högskolan Stockholm som jag har kommit i kontakt med Danaini project och fått chansen att göra detta. Projektet startade 2014 och drivs av Agnes Kling och Dio Joseph i USA River, vilket ligger mellan Maji ya Chai och Arusha, Tanzania. 

      Danaini projects vision grundar sig i förhoppningen om att alla barn ska få möjlighet att växa upp under goda förhållanden tillsammans med sina familjer och åtnjuta de fri- och rättigheter som stipuleras i FN:s konvention om barnets rättigheter. Vikt läggs vid att barnets rättigheter uppmärksammas hos såväl vuxna som hos barnen själva för att på så sätt sprida kunskap och förhoppningsvis bidra med en ökad medvetenhet. Målsättningen med Danaini project är att starta upp ett community centre och skapa en samlingsplats för människorna i byn Maji ya Chai. Förhoppningen är att denna plats ska komma att verka som en mötesplats där människor kan komma att samverka och såväl få som att ge stöd och hjälp. I nuläget bedrivs ett samarbete med en kvinnogrupp samt ett fotbollslag för barn. I planerna ingår även att erbjuda läxhjälp och fritidsaktiviteter för barn och ungdomar samt att tillhandahålla möteslokaler. Danaini project ämnar bistå lokalbefolkningen det stöd de behöver för att förändra och utveckla den egna livssituationen. För att arbetet ska resultera i ett så gott utfall som möjligt och stärka samhället, ligger fokus på att interagera med lokalbefolkningen och se till vad de själva har för tankar och åsikter. Genom att bistå med stöd har Danaini project förhoppningen att lokalbefolkningen själva ska ges möjlighet att förändra och utveckla levnadsförhållanden och arbeta med svårigheter såsom bland annat fattigdom. Det innebär att Danaini projects arbete är öppet för allmänheten och erbjuder alla människor att delta i utvecklingen och beslut.

      Jag fått möjlighet att delta i Danaini projects arbete och ta del av dess utveckling. Ändamålet med min resa är att bidra till spridningen av information och kunskap om mänskliga rättigheter, vilket kommer att ske genom att jag, tillsammans med reskamrater och Agnes och Dio, varje helg administrerar workshops med olika teman inom mänskliga rättigheter. Dessa kommer att innehålla allt från föreläsningar till aktivitetsövningar och vänder sig till samtliga i byn, både vuxna och barn. Temadagarnas inriktning är funktionsnedsättning, barnets rättigheter, kvinnors rättigheter, rätten till hälsa, med en inriktning på sexuellt överförbara sjukdomar, och den sista dagen fokuserar på jordbruk och hur människor kan använda sig av detta. De olika teman är utvalda efter diskussion med några personer ur lokalbefolkningen för att på så vis arbeta med så relevanta teman som möjligt.

----

Så nu är vi här och har kommit fem dagar in på vårt äventyr. Jag har rest hit med Nicolina och Frida och om några veckor sluter Izabelle upp med oss. Bor gör vi hos Agnes pojkvän Dios familj i ett område som heter USA River. Vi har det hur bra som helst. En annan dag ska jag berätta mer om den här platsen som är vårt hem för den här tiden och människorna som bor här. Nu är det sovdags för imorgon hålls den första temadagen, ÖNSKA OSS LYCKA TILL!

För en vecka sedan idag gifte min älskade vän Maria sig med sin käraste Jacob. En vecka har de nu varit hustru och man. Enligt mig var förra fredagen en perfekt dag från början till slut. Allt var så fint, precis som brudparet själva. Frukost på morgonen, bröllopsfotografering, vigsel, mottagning och sen dansade vi in på natten. Jag hoppas att alla får vara så kära och får en sådan dag som Maria och Jacob gav oss förra fredagen. 3 juli 2015 kommer för alltid vara en av de finaste dagarna i mitt liv.

  

 

 

 

 

 

idag besökte vi bland annat familjens andra hus , gården där temadagarna ska hållas . vi har röjt , städat och bränt för att få iordning inför helgens aktivitetsdag med inriktning på funktionsnedsättning. så pepp !