malinewalinnea

 Summering av hemresan än så länge:

- Flygresan Kilimanjaro-Amsterdam gick finfint

- Jag älskar att sova när jag färdas

- Jag tål så lite flyplansmat = superhungrig

- Har ett par gånger fällt en tår eller två när jag insett hur fint jag har haft det och vad jag nu lämnar bakom mig för denna gång.

- Började nästan gråta när jag klev av planet här i Amsterdam och det första jag ser när jag kommer ut i hallen är Starbucks. Första riktigt goda kaffen på vad som känns som år och dar. Svimmade nästan!  

- Överraskade mig själv med att bli överraskad när det kom varmvatten när jag skulle tvätta händerna på toaletten. LYX!

- Om tre timmar får jag träffa min familj!

- Saknar redan Tanziland. 

 

Nu dags att boarda plan nummer två! ☆

 

Väskorna är packade och jag har checkat in på flyget. Praktiskt är jag alltså redo att lämna den här platsen när Paulo om drygt två timmar kommer för att köra mig till flygplatsen. Mentalt - inte så redo. Men det är så livet är jag har haft det så himla bra. Ännu ett fantastiskt äventyr. 

 

Återkommer med avslutningsord. 

Temadagen med fokus på HIV. 

 

Tyvärr kunde vi inte erbjuda våra besökare gratis HIV-test då test-kitten i stort sätt är slut i hela distriktet. Trots det blev det en bra dag som lockade en väldans massa besökare. Till vår hjälp att lyfta detta tunga ämne hade vi den fantastiska utbildningsteater vi samarbetar med, vilka på ett lättsamt men informativt vis lyckas nå såväl barn som vuxna. I kombination med quiz på temat, gåvor, mat och en massa dans avslutade vi Danainis 2016 års projektarbete med att stötta lokalbefolkningen i byn Imbaseni med en fin dag. Förhoppningsvis har våra besökare under dessa lördagar införskaffat nya och fördjupat tidigare kunskaper inom temat rätten till hälsa samt njutit av den härliga gemensakpen. Jag för min egen del kan i alla fall konstatera att jag både inhämtat nya kunskaper och fyllt på kropp och själ med energi, värme och hopp om mänskligheten under de fyra veckor jag spenderat i dessa människors närhet. 

 

LIVET!

 

Nu sitter vi ute på verandan här hemma. Mätta som få efter att (återigen) ha ätit för mycker av Mamas goda mat och ha blivit överraskade av storasyster Tuma som kom hem för lov från sina studier i Dar es Salaam. Har det alltså himla gött!

 

Dagens temadagen med fokus på HIV blev trots allt en himla härlig dag men en massa besökare. Försöker återkomma med en närmare beskrivning imorgon! 

 

Hoppas ni har en fin lördag! 

 

♡

Sitter för mig själv på Tanz Hans. Inser att det är nog är första gången sedan jag kom hit till Tanzania som jag är själv. Det är behövligt med ensamtid. Alla är olika men för mig är det himla viktigt. Jag morgontränade, vi åt frukost tillsamman och sen traskade jag hit. Sitter här och dricker kaffe, lyssnar på musik och skriver. Jag njuter av stunden. Jag njuter av stunden på det där sättet att det känns som att jag skulle kunna sitta här för evigt. Jag njuter av stunden på det där sättet som vi kommit fram till är en definition av lycka, när en inte önskar vara på någon annan plats än där en befinner sig just där och då. Den känslan fyller mig nu. Det välbehövliga med att sitta här för mig själv med mina tankar och på samma gång veta att när jag känner mig klar kommer jag traska hem till huset där Agnes, Baba, Dio och de andra smufflar omkring. Jag kommer traska hem och tillsammans med folket äta den lunch Mama har lagat. Babas hem – den trygga oasen. Hemmet som känns som en fristad från damm, okända människor, picipici’s, skrälliga lastbilar och höns som spatserar omkring. Hemmet där jag alltid känner mig välkommen och omhändertagen.

Jag sitter här och vet att det är tre ynka små dagar tills jag sätter mig på KLMs plan för att påbörjar min resa hem till Sverige. Tre ynka små dagar tills jag måste krama människor jag håller kärt adjö, åtminstone för denna gång. Vemodet river sönder mig inombords. Det är välbehövligt att jag idag sitter här själv för att jag på så vis ska kunna bearbeta den känsan, nosa på vemodet och insikten att just detta äventyr snart kommer till sitt slut. För ett par dagar sedan pratade vi om vikten av att vara ledsen och att gråta. Jag ”älskar ju att gråta” men insåg att jag inte gråtit sedan jag kom hit. Jag känner att känslodepåerna börjar fyllas. Så jag sitter här och känner vemod. Känner en stillsam och behaglig ledsamhet, bearbetar känslorna medvetet och undermedvetet. Blundar, tar djupa andetag och njuter fullt ut av stunden.

Jag sitter här och tänker på hur bra jag har haft och har det. Jag älskar det här landet, staden Arusha, byn USA River där vi bor, människorna, lukterna, familjen, fasen till och med dammet haha, lika mycket som jag gjorde förra sommaren. Jag är obeskrivligt tacksam för erfarenheten att få leva tillsammans med lokalbefolkningen och därmed få en nära inblick i samhället. Visst vore det skönt att ha en dusch med varmvatten och slippa duscha i kallvatten i en utomhusdusch, men jag tror knappt att jag kunde bry mig mindre. Jag trivs lika bra nu som då.

Jag sitter här och tänker på arbetet med Danaini, hur vi administrativt och praktiskt förberett inför de temadagar vi hållit i. Hur vi med tillstånd från distrikt och byledare kämpat för att få ordning på att anordna gratis HIV-test, på hur vi knepat ihop föreläsningar, quiz, köpt gåvor relaterade till temadagarnas fokusämne, de människor vi mött i arbetet och de som stöttat och hjälpt oss länge med vägen. Jag tänker på vårt besök till varma källan, alla de öppna och varma människorna jag träffat, på de nätterna vi dansat, på kulturella skillnader mellan Sverige och detta land, på Babas fantastiska trädgård och på frukten som aldrig tar slut, på alla bilresor i Paulos bil när vi sjungit oss hesa, på massajerna som vallar sina djur, på den obeskrivligt vackra vyn av Mount Meru och Kilimanjaro, på hur den stjärnklara natthimlen gång på gång får mig att tappa andan, på ödlorna och gräshopporna som är både inom- och utomhus, på hur ödet skapar återseenden och att det är okej att leva i en bubbla för en stund.

Och avslutningsvis inser jag att jag nu sitter här och ler. Jag ler med hela ansiktet och är varm i bröstet. Jag får tårar i ögonen och ler medan det trillar en liten tår. Jag ler för att jag vet att jag om tre ynka dagar kommer sätta mig på KLMs plan för att påbörja min resa hem till Sverige och veta att jag har haft ännu en fantastisk sommar här i Tanziland. Jag ler och är så lycklig.

Ingenting är för tillfället helt säkert men det ser inte alltför hoppfullt ut gällande utsikterna att anrodna HIV-testet under morgondagens temadag. Hela veckan har vi jagat svar och information men med bristande gensvar från de människor som vi är beroende av. Det är brist på test-kit i distriktet vi tillhör och det verkar tyvärr som att vi inte kommer få tag på kiten tills imorgon. Mycket arbete som därmed går till spillo men vi har verkligen försökt vårt bästa för att ordna det. Det finns dock en liten chans att vi kan få tag på ett 50-tal test-kit, så vi har inte helt gett upp och håller alla vår tummar för att det kanske kan gå vägen! Utbildningsteater, gåvor, informationquiz och övriga förberedelser är dock klart, så hur som blir det en fullständig temadag. Det är bara så himla tråkigt när det inte blir som en vill, men det är så livet är. Hur som ska vi tillsammans med våra besökare göra morgondagen till en bra och givande dag! 

Till att börja med.... TREDJE AUGUSTI? Vart tar tiden vägen?? Paaaauuuuus! Lyckas för en gångs skull leva i nuet när jag befinner mig här i Tanziland men uppenbarligen stannar inte den faktiska tiden upp för det... Carzyyy.

 

Igår åkte vi till Imbaseni för att möta ledarna där och be om deras godkännande för att få anordna HIV-test under lördagens temadag med fokus på HIV. Med oss hade vi ett brev för ledarna själva att skriva under och ett tillstånd från distriktets sjukhus om att vi har tillstånd att hålla testet. Mötet gick bra och det ska vara OK inför lördagen, phu! Dock är det som så att vi jagar test-kit för sjukhuspersonalen att utföra testen med, vilka det tyvärr är brist på för tillfället.. Vi är i kontakt med distriktschefen och han verkar optimistisk så det är bara att hoppas att det går vägen! 

 

Idag har jag och Agnes varit i stan och letat kondomer i storpack. Vi hittade vad vi sökte men till för högt pris. Då är det tur att vi har vår kontakt Pauline (som jag nämnt tidigare och är en av de sköterskorna som ska utföra HIV-testerna på lördag) som återigen kickar in som en stjärna och hjälper oss att få tag på kondomer till lördag. Kondomerna kommer att delas ut under lördagen! 

 

Dessutom åt vi lunch på ett cafè med den godaste tonfisksalladen jag ätit och, framförallt, en riktigt god kaffe latte som var så stor att den serverades i ölglas. MALLA VAR I HIMMELRIKET! 

Just nu sitter vi och skriver ett brev till byledarna i Imbaseni (där vi håller temadagarna) för att få deras godkännande av att vi ska anordna gratis HIV-test under lördagens temadag med fokus på HIV. Högsta hönset är på det klara med att vi anordnar dessa dagar men då det är flera ledare på olika nivåer behöver vi tala med dem allihop. Om en stund åker vi dit för att lämna över breven och förklara vårt syfte och arbete. Önska oss lycka till! 

Igår körde vi först Jonas och sedan Lisa till Kilimanjaro airport för att de skulle påbörja sin resa hem till Sverige. Vi har haft ett par verkligt fantastiska veckor tillsammans och det sägs väl att en ska sluta på topp? Och topp är vad det har varit! Jag och Lisa har samlat minnen tillsammans i 25 år och Jonas har vi samlat vad som känns som tvår års minnen nu på två veckor hehe. PUSS på människor som får en att må bra! Jag stannar en vecka till och tillsammans med Agnes styr vi på lördag 2016 års sista temadag! 

 

Idag har vi varit och hämtat det godkända tillståndet för att vi ska få anordna HIV-test under lördagens temadag, vilken fokuserar på HIV. WOHO! Nu väntar vi dock på att få hämta gratis test-kit, vilka vi inte vet om de kommer hinna fram eller ej...men på något vis löser det sig! Vad som återstår inför lördagen är att, återigen, prata med ledarna i byn där vi anordnar temadagarna. Allt för att de ska acceptera att vi är där och driver Danainis arbete. 

 

Ser fram emot lördag! 

 

Förra året mötte vi Stella och Collin, mor och son. Ni som läste bloggen förra året minns kanske hur vi mötte dessa två människor under vår temadag som fokuserade på funktionsnedsattas rättigheter. Stella är ensamstående mor efter att hennes man dog för cirka fyra år sedan och Collin är multifunktionsnedsatt. Troligtvis lever Collin med en CP-skada. De lever under väldigt simpla förhållanden. Vill ni läsa mer ingående om vårt första möte med Stella och Collin så kan ni leta er tillbaka till ett inlägg jag skrev 14 juli 2015 ”För en rullstol”. Hur som så innebar förra årets arbete att vi efter mötet med dessa två anordnade en läkarundersökning och med hjälp av donationer byggdes en specialanpassad rullstol till Collin.

Ett år senare har vi nu återigen träffat Stella och Collin under de tre gångna temadagarna och det har varit väldigt fint att se dem! Lyckligtvis har rullstolen visat sig underlätta livet för dem båda. Stella behöver inte längre bära sin son som endast i liten mån fysiskt kontrollerar sin kropp, samtidigt som Collin har utvecklat sin förmåga att interagera med omgivningen då förutsättningarna för att befinna sig i situationer med andra människor underlättats i och med rullstolen. Både Stella och Collin verkar allmänt vara i ett bättre skick nu än för ett år sedan, vilket värmer oerhört.

Stella har tidigare drivit en liten affär vilket har bidragit till familjens ekonomi. Sedan Stellas man dog, och hon har ensamt ansvar för Collin som behöver assistans dygnets alla timmar, har affärsverksamheten stannat upp vilket lett till mycket sträng ekonomisk situation för familjen. Danaini önskar nu att ekonomiskt stödja Stella för att hon ska kunna återupprätta sin affär och hon har lämnat in en lista på de saker hon önskar köpa in. I dagsläget täcker dock inte vår budget denna kostnad, vilket vi ser som ett stort problem. Därför vill vi ödmjukt uppmuntra och påminna om möjligheten att ekonomiskt stödja Danainis arbete.

Är du intresserad av att stödja Danainis arbete med att stötta lokalbefolkningen i byn Imbaseni, Arusha, Tanzania, och i detta fall specifikt Stella och Collins, finns det flera sätt att göra det på.

Donationer tas tacksamt emot på PlusGirokonto 802961-3 eller via Swish 1232384816. 
Märk insättningen med ordet 'Gåva'. 

Du kan även bli medlem i Danaini. Medlemskapet betalas in till PlusGirokonto 802961-3 och kostnaden är 250 kr (150 kr för student) per år. Märk inbetalningen med namn och personnummer.

Vid intresse finns möjligheten att bli månadsgivare, även detta sker via inbetalning till PlusGirokonto 802961-3. Märk inbetalningen med namn och ’Månadsgåvare’.

Har du några som helst funderingar är det bara att höra av sig direkt till mig eller någon av mina arbetskamrater eller skicka mail till [email protected]. Du kan även besöka vår facebooksida facebook.com/danainiproject eller instagram @danainiproject.

Tack!

Idag höll Danaini den tredje temadagen och denna vecka var det utifrån barnets rättigheter fokus på de tidigare temana vi fokuserat på. Till vår hjälp hade vi en samma utbildningsteater som vi samarbetade med förra året. Inför dagen hade det skrivit en pjäs och under framträdandet för de diskussioner med såväl barn som vuxna ut publiken. De är verkligen fantastiska! Och uppskattade! Vädret var fortsatt solsoligt och vi är mycket glada över att vi denna dag hade än fler vuxna besökare!  

 

 

Vet ni vad det bästa med att ligga i fas med arbete är? Att vi med gott sambete kan leva LIFEEEEE! 

 

Lyxdag nummer två inleddes därför med att hela svennebanangänget traskade hemifrån vid 07 för att därefter spendera en heldag på Mount Meru Hotel här i stan! Hotellfrulle, poolhäng, konstant klarblå himmel och sol, drink-sippande och första VARMVATTENSDUSCHEN sedan vi lämnade Sverige. Otroligt tacksam för att vi bor hos den familj vi gör, på den plats vi gör och att vi verkligen får ta del av det lokala livet meeeen kan inte säga annat än att det har varit en fantastisk dag!

 

Minne ni att jag och Agnes var och besökte ett sjukhus i måndags för att ansöka om tillstånd för att få vi ska få anordna HIV-test under vår temadag med fokus på HIV och att vi fick i uppgift att skriva en specifik ansökan som vi förväntades lämna in? Så var det och brevet skrev vi samma eftermiddag. När vi nu sedan skulle åka tillbaka till sjukhuset för att lämna in det ville det sig så väl att vi endast behöva traska ett par minuter från huset där vi bor innan vi råkade träffa på den distriktschefen vi var på väg att åka och söka på sjukhuset. Ibland ska en ha flyt, sa vi! Så vi lämnade över brevet där och då och imorgon ska vi förhoppningsvis åka och hämta det. Ett steg närmare att få anordna testet! 

Idag har vi besökte en oas som ligger mitt ute i ingenmansland. Vi tog oss hit även förra året och det är utan tvekan den vackraste plats jag varit på! Varmt sötvatten i det klaraste mest turkosa vatten en kan tänka sig, omgiven av en natur som liknar djungel. Som om inte själva synen och upplevelsen av att vara här var paradisaktigt nog så hade vi idag sällskap av sköldpaddor! Med idag tog vi Clara, Alicia och Tor som anlände sent inatt och som stannar med oss ett par dagar. Skoj! 

 

Äntligen kommer lite uppdatering om den gågna lördagens temadag med fokus på marlaia! 

Sammanfattningsvis kan sägas att det var en fantastisk dag från början till slut. Det låter fånigt men jag kan inte finna några bättre ord haha. Det var cirka 250 besökare i varierande åldrar men med lika härligt humör allihop. Dagen bestod bland annat av en malaria-kull som vi kommit på för kidsen och det hölls en föreläsning om malaria av en kvinna vid namn Irene Få människor har jag mött med sådan pondus, engagemang och karisma som denna företagssamma kvinna! För att uppmuntra besökarna att aktivt följa föreläsningen samt för att se i vilken utsträckning som informationen nått fram erbjöds deltagarna att efter föreläsningen göra ett malaria-quiz. Vid inlämning av quiz delade vi ut dagens gåva i form av myggnät. Vid rättning av quizen kunde vi konstatera att kunskapen kring malaria generellt är hög och vi hoppas att de eventuella kunskapsluckorna som fanns om ämnet fylldes under dagen. Utöver detta skapade de kvinnliga besökarna vykort som vi sedan köpte för Danainis räkning, många danssteg dansades och många magar mättades!

 

 

 

 

Som vi alla vet är det inte bara att göra och fixa och ordna saker utan det krävs en hel del arbete och planering och samarbete för att få planer att verkligen iscensättas i praktiken. Om knappt två veckor, den 6e augusti, hålls den fjärde temadagen och ämnet som lyfts är HIV och under denna dag önskar vi kunna erbjuda lokalbefolkningen att gratis HIV-testa sig. Här ingår även att det upprättas två ytterligare tillfällen för uppföljande tester tre och sex månader efter dagen då de första testerna görs. På plats under dagen kommer såväl läkare som sjuksköterskor finnas på plats för att utföra tester, informera och föra stödsamtal. För att kunna ordna detta krävs tillstånd för testet samt samtycke från sjukhus och ett antal "byhövdingar". Till vår hjälp har vi en fantastisk kvinna vid namn Pauline, som har hållit på med HIV-relaterat arbete i 11 år. Som jag tidigare skrev hade vi ett möte med Pauline under gårdagens eftermiddag och idag åkte jag, Agnes och Pauline tillsammans till Meru District Hospital. Där fick vi träffa en av cheferna för Meru distriktet (dit vi geografiskt tillhör) och guidades till hur arbetet ska fortskrida för att få det tillstånd vi behöver.

 

Just nu sitter därför jag och Agnes och skriver på det brev som vi imorgon ska lämna in till distriktschefen. I brevet beskriver vi vilka vi är, vad vi ämnar göra och hur dagen planeras gå till. Som sagt, imorgon inlämning och förhoppningsvis får vi detgodkänt så att vi därefter kan besöka de ledarra vi behöver få samtycke från i byn. Många resor fram och tillbaka men bra blir det nog tillslut!   

 

Tidigt imorse tog Lisa och Jonas sina packade väskor och åkte iväg på två dagars safari! Jag och Agnes håller ställningarna här hemma och har i eftermiddag varit på möte med en kvinna som arbetar med och hjälper oss att samverka med HIV-läkarteamet. Bra möte och redan imorgon ska vi tillsammans besöka ett sjukhus för att ansöka om tillstånd för att få samordna HIV-testning. 

 

Hoppas ni haft och har en bra söndag! 

Aaah idag har varit en fantastisk dag! Temadag nummer två, vilken fokuserade på malaria, avklarad och det var en succé! Mer om det imorgon!  

 

Ha en fin lördagskväll!