malinewalinnea

Flickan hade klätt sig i sina finaste kläder . Omsorgsfullt hade hon i timmar stått framför garderoben och valt plagg för plagg . Hon hade själv tappat räkningen om hur många gånger hon hade bytt ut kläderna efter att det som för en stund sedan kändes alldeles perfekt, nu några korta minuter senare kändes otänkbart . Irriterat hade hon slitit av sig den lavendelfärgade blusen så att en av knapparna på framsidan hade flugit all världens väg . Förskräckt hade hon sprungit efter den runda lilla knappen som rullade enda in under sängen och sedan fått krypa in under den jättelika bädden för att få tag på den lilla plastbiten igen .
Skamset hade hon sedan stått och tittat på blusen och konstaterat att det inte var samma sak nu när knappen var borta . Hon mindes då asken med nål och tråd hon förvarade i tredje lådan i byrån . Byrån som för länge sedan varit rödbrun var nu för tiden solblekt och hade endast bevarat sin egentliga färg på insidan av lådorna . Fram plockade flickan en svart , nästintill osynlig , svart tråd och en alldeles lagom tjock nål och sydde därefter på knappen igen . Hon lade tillbaka nål , tråd och ask i byrån och vek efter det ihop blusen och stoppade återigen in den i garderoben .
Men nu stod hon där iförd det bästa hon kunde bära och betraktade sig själv i den väldiga spegeln som nådde från golv till tak . Spegelbilden visade en flicka med blont ljust hår som var uppsatt med hårnålar och innehöll alldeles perfekta tjocka lockar . Flickans mor hade prompt velat binda upp alltihop med en rödrosett men flickan själv hade envisats med att istället få bära hennes favorit smycke . Det var ett hårsmycke avbildat en fjäril , med vingar som gungade när hon rörde sig och med små stenar till fjärilens ögon . På överkroppen bar hon en blus , vars tyg var tunnare än någonting annat och gräddvitt . Blusen gick upp högt i halsen och knäppning var runda pärlemoknappar som följde nacken . Högt upp i livet satt en mörkblå kjol , gjord av det finaste siden man kan tänka sig , och de alla underkjolarna gjorde så att tyget luftigt rörde sig fram och tillbaka i takt med flickans rörelser . Flickan bar ett par tunna vita strumpbyxor och på fötterna var ett par blågråa skor med hög klack knäppta . Flickan studerade flickan mittemot och funderade på om hon var som hon själv .
Det var en viktig dag i dag hade flickans mor talat om , en dag som hade betydelse . Modern hade uppmanat flickan att vara snäll och pryd och niga ordentligt till folket hon skulle komma och hälsa på . Flickan övade på att niga där hon stod i sitt alldeles för stora rum . Hon skulle börja med att sätta fötterna så gott som i kors , sedan hålla upp alla de lager av kjol , för att till sist blicka nedåt och samtidigt böja på knäna och niga . Flickans barnflicka hade gång på gång övat med henne att niga på det perfektas vis och nu skulle flickan visa sin mamma allt hon lärt .
Efter att ha nigit några gånger fick det bristande intresset henne att tappa koncentrationen och istället plocka upp sin nallebjörn i sin famn . Flickan kunde sig riktigt höra hur nallen viskade att han gärna såg att de skulle dricka en kopp te tillsammans , och full av fantasi fick hon bråttom att plocka fram den lilla porslinsservisen hon hade i sitt rum . När flickan och nallen satt där som bäst och njöt av varandras sällskap kom en av pigorna in och tände en brasa i flickans alldeles för stora rum . Flickan protesterade och bad snällt pigan att låta bli då nallen inte trivdes i värmen på grund av sin lurviga päls . Pigan svarade med att flickans moder hade sagt att nallen visst inte brydde sig om temperaturen i rummet , då ett gosedjur stoppat med halm inte hade sådana bekymmer .
Pigan lämnade rummet och medens började nallen att vrida på sig och klaga över värmen . Flickan tog då och lyfte upp nallen i sin lilla famn och föreslog att dem tillsammans skulle läsa en saga och sitta i den alldeles förstora fåtöljen . Fåtöljen var flickan och nallens favoritplats och i sällskap av varandra kunde dem fördriva timmar i den gröna sammetsmöbeln . Upp kröp dem i den alldeles förstora fåtöljen men innan dem riktigt satte sig tillrätta knäppte flickan försiktigt upp sina skor . Moden hade sagt att flickan skulle vara klar när hon kom för att hämta henne , men en liten stund utan de alldeles för hårda skorna  tänkte flickan skulle gå bra . Hon och nallen försvann nästan där dem satt i havet som bildades av flickans alla lager av kjolar . Dem fnittrade och låtsades att dem var en båt på ett stormigt hav .

En av pigorna öppnade dörren på glänt till det alldeles förstora rummet . I den alldeles förstora fåtöljen låg där en liten flicka som bar en kjol med flera lager och i famnen höll hon en nalle stoppad med halm . Skorna hade flickan knäppt av sig och dem stod prydligt nedanför den alldeles förstora fåtöljen . Ljuset från den flammande elden blänkte i fjärilens vingar . Flickan var ett bedårande barn av sin tid . Det var bäst att hon nu väckte flickan så att hon kunde knäppa sina skor .