29 SEPTEMBER . Dear Mr.President

Pink har rosa hår , oftas i alla fall .
Hon har hål i näsan och tatueringar .
Pink är väl ingen artist som jag lyssnar på ,
men vem kan ha undkommit att höra somebody else liksom .
I alla fall , ja tycker att Pink är ganska cool , hon kör sitt race yes yes yes ,
och visst är det roligt när hon driver med resten av kändisvärldens blondiner .

Idag måste jag säga att Pink tog in pluspoäng hos mig .
Jag hörde för första gången i mitt liv hennes låt ; Dear Mr.Preseident .
Jag föll .

Jag har aldrig varit så ledsen i skolan som jag var idag .
Det var överhuvudtaget länge sedan jag kände mig så svag som jag gjorde idag .
Jag var övertygad att jag skulle falla ihop i en liten hög för att jag kände mig så klen .

Folket blir nästintill hysteriska när jag inte är glad , för jag är alltid glad .
Jag är alltid glad , förutom idag , för idag var jag inte glad , och det märkte dem ,
och då blir dem allihopa så oroliga .

Så då kommer dem där , alla fina människor och får mig att le .
Dem är så söta och bekymrade och då kan jag inte hålla mig ifrån att le ,
för dem får mig att bli glad .

Senasre stod jag och tittade ut över världens vackraste Stockhom ,
och solen lös på mig och jag hade en hand i min hand .
Allting var så fint och då kunde jag inte låta bli att skratta lite i alla fall .

Och nu sitter jag här och lyssnar på Dear Mr.President och tänker , 
att det inte var bra , sen blev det så bra och nu lyssnar jag på massor av musik .
Jag tänker nog mest på att livet nog ändå är ganska jätte bra .




Dear Mr. President,
Come take a walk with me.
Let's pretend we're just two people and
You're not better than me

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0