4 SEPTEMBER . Fölisarna
Dem här bilderna får mig att vilja skratta och gråta på samma gång .
Jag vill gråta av många anledningar .
Men först och främst vill jag skratta .
Jag vill skratta för att minnena som dem här bilderna ger mig , får mig att le från topp till tå . Dem får mig att tänka tillbaka på den tiden när vi var flera år yngre än vad vi är idag . På den tiden då vi bodde i detta stall och lärde oss grunden till allt det vi kan idag . På den tiden då det faktiskt inte fanns någonting annat än stallet och våra älskade ponnyer .
Jag blir glad inombords när jag ser dem här bilderna . Jag minns hur stona blev rundare och rundare om magarna och hur det dag för dag stod ännu ett föl i hagen . Jag minns hur vi satt i timmar nere i den jättelika hagen dem gick i och bara tittade på dem små minivarianterna av hästar, och klappade deras mjuka fölpäls och pussade dem på deras sammetslena små mular . Jag minns hur ett av fölen lade sig i mitt knä en gång och somnade . Allihopa såg dem ut som små minivarianter av Mulle som liten . Det var ett brunt , ett fuxfärgat och två isabellfärgade föl . Himmelskt söta .
Dem här bilderna får mig att le om och om igen .
åh. jag vill nästan också gråta. jag drömde om ulla i natt. jag saknar dem.
jag saknar ponnyerna så det gör ont .
shit pommes frites vad bäst dem är kompis