malinewalinnea

Det är konstigt egentligen hur mycket man kan komma fram till en söndag morgon, bara några timmar innan solen ska gå upp, och man själv är på hemgång efter kvällen och nattens äventyr. Hela kvällen har man studerat hur fulla människor har diskuterat världsomfattande problem, varierat med att se på hur patetiskt genomskinliga alla raggningsförsök är, och man själv har varit helt nykter. Det är en upplevelse alla ibland borde testa, för på något sätt är det ganska lärorikt tror jag. Kvällen ifråga innehöll en hel del positiva moments, men framför allt gav de oss tillfällen att komma till insikt med lite allt möjligt. Det var summeringen av denna insikt som jag och Yollan kom fram till där på morgonkvistens hemgång endast några få timmar innan vi skulle kliva upp igen. Vi var glada där vi gick på den fyra minuters långa promenaden hem ifrån festen där ingenting som skulle ha hänt hände.

Yollan var arg, arg som ett bi, och vi kunde självklart inte somna på ytterligare ett tag utan låg och pratade, men vi var nöjda. Nöjda över att vi kommit fram till något och vi hade gått hem, inte ramlat, utan gått hem. Trots allt var vi tacksamma med vad kvällen hade givit oss och vi hade riktigt riktigt roligt där vi låg och skrattade i mörkret.