malinewalinnea

Det regnar ute , som alltid under svensk sommar , självklart liksom .
Det regnar ganska mycket till och med , och det får mig att tänka tillbaka några veckor när det från ingenstans började TOKregna ! Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om så mycket regn , jag trodde lugnt att vi tillsammans med huset skulle flyta bort . Det var så här det såg ut efter en och enhalv minuts regn ...

 

 

vatten stan är full av vatten ,
vatten lite grann i hatten !

haha

Jag får en sådan abstinens , en sådan fruktansvärd abstinens efter att

träffa hundratals med trevlig människor
bli uppskattad och få komplimanger vart än jag vänder mig
vara smutsig , äcklig , sliten och bakis
dricka en cider för mycket , bli full och galen och dansa natten lång
vara glad , impulsiv , social som tusan och lättroad
lyssna på tokigt bra musik dagarna långa och fylla huvudet med ljuva toner
 
Jag längtar efter att bara vara jäkligt lycklig över allt det här tillsammans i en enda festivalig rör . Förhoppningsvis åker jag , yollan , david och lulle till emmabodafestivalen om några veckor . Om det blir så , så skulle jag nog svimma av lycka .
Snälla , snälla , snälla gubbe i himlen ..?

Ikväll var så mysig och så go .
Jag och Yolanda bjöd in David och hans vän Gustav som V.I.P.gäster till våran tacosmiddag . Jag och Yollan åt visserligen upp tacos-chipsen innan herrskapet behagade dyka upp , någonting som vi ansåg att de fick fick skylla sig själva för . Självklart var det tacos enligt våra regler och på vårat vis , som för övrigt råkar vara det bästa sättet man kan äta tacos på , allt för att få det så gott som möjligt . Så tacos blev det för hela slanten , och David dränkte gladeligen sin skål ( ja man måste äta ur en skål )med tabasco-sås och vi andra höll på att dö bara vi snuddade vid den orange-röda geggan med tungspettsen . Inte nog med det skulle han göra en duktigt stor skål med chili- och vitlökssås , medan vi resterande tre nöjde oss med den nog starkt kryddade köttfärsen . Hur som helst var det en mycket trevligt middag , lugn och skön med världens bästa tacos . En trevligt kväll som avslutades med nintendo och bitar ur hultsfredsfilmen .

Noteras ska även att grabbarna gav vår tacos 10 av 10 ,

eller rättare sagt ,

5 av 5 toasts !

Att komma hem .
Nu åker vi hem , vi ska hem , vi är på väg hem igen .

Så lät de flesta meningarna som jag och Yolanda fick ur våra munnar under tidig förmiddag idag . Vi var inte halvvägs hem dagen efter eller på ingång efter en dag på stan , nej vi satt på buss 531 på väg ut mot Skalmsta gård och Skånela Ridlekis ! Känslan och de kvittrande ljuden jag och Yollan kände och lyckades åstadkomma var helt otrolig . För vi satt där och såg hur det välbekanta landskapet runt omkring oss växte fram och hur alla ponnysarna stod i en av de jättelika gräshagarna intill vägen och betade . Vi hoppade av bussen och gick den lilla sandvägen fram till gårdsplanen som såg exakt likadan ut som när vi sist tog farväl .

Det spelar ingen roll vad alla säger , jag håller med om mycket när det gäller det där stället , för mig kommer det alltid vara det riktiga stallet och en av de vackraste och mest hemtrevligaste platserna jag vet . Jag , Yolanda och Evelina hade en helt underbar dag fylld med gamla minnen , ponnysar , föl och många skratt .

Det var som om ingenting hade förändrats sedan vi lämnade denna gård bakom oss . Det var som att allting hade fortsatt på precis samma sätt , bara det att vi hade byts ut mot nya stalltjejer som sprang omkring och hjälpte småbarn med att tränsa och kratsa hovarna på deras tjocka shettisar med fruktansvärt söta pannluggar . Allt var sig likt och det kändes faktiskt bra , förvånansvärt nog så ångrar jag överhuvudtaget inte att jag åkte dit . Det klänns som sagt bara bra .



Nu ska jag sova och drömma om våra underbara
ponnysar som allihopa var våra första kärlekar .
De ponnysar vi idag träffade efter en längre tids
frånvaro men som vi fortfarande älskar så .
Käraste , käraste dem .

En del av mig hatar dig av den enkla anledningen att du är du .
Jag hatar dig just för att ingen annan kan göra mig så glad genom att bara säga mitt namn .

Dem kommer aldrig . Aldrig i livet att dem faktiskt tar sig i kragen och kommer och spelar tänkte vi . Det finns inte en chans i världen , nej nej nej , dem kommer aldrig att komma . Inte ens när vi stod och hängde där framför scenen , knappt en timme innan dem skulle kliva på scen och fast vår vän faktiskt hade sprungit på basisten i bandet , trodde vi att dem var där .

Men dem var faktiskt där , och från ingenstans en halv timme innan konsertens början , svansade Pete ut på scenen med en cigarett och ett glas i handen . Han satt sedan där och lekte lite med sin gitarr och spelade lite trummor för omväxlingens skull , hela tiden totalt oberörd av alla oss tusentals hysteriska människor i publiken . Med tre cigaretter fastsatta i hatten försvann han sedan backstage för att sedan leverera en efterlängtad spelning inför ett proppfullt Hawaii .

Han är ett vackert vrak

Stefan Malmqvist

Hemma .
Jag är hemma och så mycket hemma det vara kan bli faktiskt .
Jag är inte hemma som i vårat tält på en gräsig åker på Hultsfredsfestivalen utan jag är hemma hemma . Jag är hemma som i hemma på min gata i stan med min familj och med mitt vanliga liv . Det känns konstigt , jag är mer eller mindre tom inombords och har mest suttit och studerat mitt rum som jag faktiskt sover i varje dag . Mitt älskade , käraste rum med min underbara säng i känns i denna stund så otroligt lockande och hemmastad och på samma gång så oändligt ihåligt och långt ifrån vad jag önskar . För wow , wow vad jag ska sova nu ! Jag ska tillbringa dem kommande dygnen bland mina många kuddar och täcken för att låta sterion underhålla mig var sekund och var minut .
Problemet är bara det att jag egentligen inte alls vill vara här hemma och ligga i min säng ! Jag vill ligga där i på natten i ett iskallt , och på dagen steeeekhett , tält och traska iväg till ICA för att köpa frukost . Jag vill ägna hela dagen åt att inte göra någonting och inte ha en aning om vad klockan är . Skulle jag få som jag vill ha det så skulle vi vara hemma i sisådär två dagar för att sedan återvända till vår fristad och vårat festivalliv . Men det går ju inte , och det vet vi allihopa att det inte är någonting som kommer hända , men jag skulle så gärna vilja ha det så . För jag har bara hunnit vara hemma i några timmar och saknar de gågna dagarna så mycket att det gör ont enda in i hjärta och själ ! För vi har haft det bra , jätte superduper tokbra kan man lugnt säga och alla människor som jag har träffat har varit enastående !

Nu väntar sängen och ett godnatt är det som gäller . Dn så inbjudande och välkomnande möbel nästintill skriker på mig och jag kommer sova som aldrig förr . Det ska bli skönt , jag ska ligga där och tänka på allting , allt som vi har gjort och allting som har hänt . Jag ska ligga där och le för mig själv för att jag är så nöjd med hur det blev och för att livet är så bra .

Imorgon , eller en annan vacker dag , kanske jag ska försöka berätta lite . Jag kanske ska försöka dela med mig lite av några obeskrivliga dagar ur mitt liv . Händelser och minnen som jag kommer att minnas för en lång lång tid framöver ska jag så gott som jag kan försöka sätta ord på .

Väskorna är packade , luftmadrasserna är ihoprullade ,
gummistövlarna är med och våran uppsmekta partyekorre Elmer följer med han också !

Jag drömde någonting om att jag stod och kollade på ett flygplan som skulle landa , men sedan flög jag själv ett flygplan som skulle landa . Plötsligt började allting skaka och vi åkte omkring som små vantar där ovanför landningsbanan innan , smack , vi började störta !

BOM , BRACK , MULLER , BULLER och PAAAAANG !
Jag , bokstavligentalat , flööög upp i min säng och halvställde mig i fotändan . " Krig , nu är det krig och nu kommer dem att släppa en bomb över vårat hus och vi kommer att dö ! "  När jag sedan hade sprungit upp och frågat mamma vad som hände blev jag informerad om att det icke hade utbrutit krig under natten , det var oväder och åska  .

Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om så sjukt stora åskknallar och så stora blixtar ! Jag hade kunnat lagt mitt liv på att ovädret var en halv meter ovanför just vårat hus , med all sin åska och alla sina blixtar endast riktade på oss . Blixtarna var så stora och starka så att dem sken upp genom rullgardinen och lyste upp halva rummet när jag och pappa gick upp och tittade i ett fönster . När det hade åskat utav bara satan avtog det för att istället börja regna och hagla som hela norge . Skyfall , skyfall var det ! Skyfall fick inatt ett ansikte för mig , hjääääälp vad det regnade ! Jag var helt säker där ett tag att hustaket skulle ge vika och att det snart skulle bli en svimmingpool i min säng . Jag somnade om efter ett tag i alla fall , innan jag för sista gången övervägde att hämta min flytväst att ta på mig . Det som for omkring i mitt huvud där jag låg och väntade på att somna i alla fall var att ;

Tänk , tänk om det skulle bli ett sådant här oväder nästa vecka när vi är på hultan ! Vi skulle döö , vi skulle regna bort och försvinna ned i lervällingarna eller träffas av blixten och på så sätt dö ! Tänk om det skulle bli såhär på hultan !

Igår stod jag för sista gången på många många veckor i vår kafeteria och tittade på alla hundratals människor runt omkring mig . Nöjd som norge , men med en liten klump i magen på samma gång . För jag tycker att det ska bli jätte konstigt att inte gå i skolan nu , att inte behöva gå upp varje morgon , att inte ha några läxor och prov . Det känns faktiskt sådär om jag ska vara ärlig , för jag kommer att sakna alla rutiner och vardagen nu bland alla kravlösa sommarlovsdagar . Jag kommer att sakna att komma släntrande ned för dräggtrappan för att inse att kafeteriakön är på tok för lång för att jag ska hinna köpa en macka till frukost . Jag kommer att sakna att då istället ta ett varv genom klungorna med trötta elever som klagar på att skollunchen är äckligt , idag igen . Att ställa sig och klänga på någon som är snäppet piggare än en själv och sedan få en uppmuntrande kram av en vänlig själ . Jag kommer att sakna att sitta och längta till att lektionerna är slut , och det kommer på något vis känns ovant att inte behöva köa i ett halvår för att få lunch . Jag kommer inte att behöva orientera mig bland bord och stolar och jag kommer inte att stå och småprata med någon vid äppelkorgarna . Jag kommer att slippa att ha tre lektioner efter lunch , att sedan kriga för att komma på bussen mot stationen för att sedan missa tåget hem med en halv minut i alla fall . Den största anledningen till att jag känner vemod inför lovet vet jag säkert är för att jag kommer sakna alla människor . Det kommer att bli så tråkigt att inte träffa alla dem som man hälsar och står och småpratar med bara för att man tycker att det är skönt . Det är så många som man umgås med i skolan men som jag inte kommer att träffa under skolans uppehåll . Det tycker jag är det värsta .

Framförallt kommer jag att sakna er människor som speciellt förgyller min dag , jag kommer sakna er så att det gör ont från topp till tå . Jag kommer att sakna att träffa er , att ni bara är och gör mig glad . Om man verkligen tänker på det så gör ni egentligen inte så mycket och jag tror inte att ni vet vilka ni är . Jag tror inte att ni förstår hur mycket ni betyder för min ork att gå i skolan och hur mycket ni hjälper mig , och det är synd . Jag skulle jätte gärna berätta hur glada ni gör mig , hur nöjd jag blir när jag ser er hur ni lyfter mitt humör från minus 7 till ett stort leende . Helt hemlighetsfull har jag dock inte varit eftersom jag faktiskt har sagt till några av er att ni faktiskt gör mig glad , men jag skulle vilja säga det tusen gånger om , om och om igen ! För bara när jag sitter här och skriver och tänker på er , så blir jag glad och kan inte hålla mig från att le . Så mycket tycker jag om er , och jag vill egentligen bara säga tack . Tack käraste ni för att ni förgyller min dag .

Men egentligen , vad har jag som jag inte ska vara nöjd över ? Jag har ett långt skönt sommarlov som jag idag står på tröskeln och hälsar på , jag har mina vänner som jag nu har all tid i världen att träffa , jag har hästarna och med dem följer tävlingar och massa underbara timmar i stallet , vi åker till hultan på tisdag , jag har världens bästa hund som jag nu ska spendera ännu mer tid med , jag ska resa , jag ska fylla arton år , och återigen har jag sommarlov .

Nu känns det nästan fånigt att jag har skrivit det här , att jag har den där klumpen i magen och att jag oroar mig för att vara ledig och ta det lugnt . Dagen innan jag började skolan förra året , efter ett helt sommarlov med massa fritid , så skrev jag då med . Då skrev jag en lång text om hur fort tiden går och att jag skulle lägga ned min kropp och själ i att försöka lära mig att leva i nuet . Idag känns det som om det var igår som jag satt och skrev det , när det i själva verket har gått ett helt läsår emellan . Mycket har hänt i skolan , många gånger har vi legat på gräsmattorna och skrattat , och många gånger har vi med tyngda själar tagit bussen därifrån . Huller om buller , upp och ned och fram och tillbaka , och tokigt fort har det gått alltihop . Trots allt så tror jag ändå att jag har lärt mig mera , att jag gör framsteg i mitt försök att leva i nuet . Det går inte fort men det går framåt , det är inte lätt men jag gör så bra jag kan . Jag ska försöka att ta vara på allt som händer den här sommaren och försöka inse hur bra jag har det .

Sommarlov , shit pommes frites , jag har sommarlov !