26 augusti 2015 . Hemma
"Hur har du haft det?" har folket frågat sedan jag kom hem. Ja vad tusan ska jag svara? Jag har haft det bra. Så fullständigt livsomvälvande fantastiskt obeskrivligt bra. Ändå är det ingenting som jag riktigt kan sätta ord på, som jag kan förklara så att någon förstår och vad jag riktigt menar. Det är frustrerande att jag aldrig kommer kunna ge en rättvis bild av allt jag fått uppleva men jag blir rörd bara av att tänka på engagemanget som folket här hemma har visat inför jag och mina reskamrater har haft för oss därnere. Såhär knappt två veckor efter hemkomst börjar jag komma in i vardagen igen, börjar finna mig i att det är här i Sverige jag är och jag börjar hitta tillbaka till rutiner. Däremot har jag kvar känslan i bröstet, den finns där som ett klot fyllt till bredden av kraft, vilja och kärlek. Jag hoppas att jag aldrig tappar bort den.
Sommaren i Tanzania 2015, jag älskar dig.
Denna upplevelse med dig är det bästa jag har gjort i mitt liv.
Malin
12 augusti 2015 . Jullieths dag
I söndags var det inte vilken dag som helst, i söndags var det Jullieths dag! Vi fick vara med och fira Julies konfirmation med en heldag a la Tanzaniastyle. Så himla roligt!
Strax efter 08 åkte jag, Agnes, Frida och Julie till kyrkan för att sedan mötas upp av Mama och Baba. Morgonmässan slutade klockan 09 och därefter skulle Julie och de andra barnens ceremoni börja. Om det började då? Nej. Om vi var förvånade? Nej. Ingenting går enligt tid här, allt går i sin egen takt, ingen brådska. Till och med kyrkklockorna ringer tydligen lite som de vill för klockan 10.20 började de klinga och klonga haha.
Drygt 1.5 timme senare började det i alla fall och vilken upplevelse det var! Närmare 700 personer befann sig i kyrkan och det var folk som arbetade för kyrkan, en himla massa av oss i publiken (församlingen? hehe), ca 80 barn som konfirmerade sig och så en stor kör på det. Det predikades och bads böner, sjöngs och klappades händer, dansades och bänkraderna gungade på led fram för att skänka pengar. När kören sjöng sina gospelinfluerade sånger backade av människorna som var där och lyssnade var det himla fint, men när kidsen joinade in var det så sött att jag nästan trillade av bänken haha. Dessutom var de så väldigt tjusiga i sina outfits! Alla hade vit skjorta, svart fluga, svart kjol/kavajbyxa och finskor. Så tjusiga! Hur de vuxna besökarna var klädda ska vi inte ens tala om… SÅ VACKRA. Kvinnorna kom i de mest färggranna dräkterna och huvudbonaderna och svassade fram som drottningar allihop. Alltihop var färgglatt, dräkterna och liksom humöret och stämningen. Alla var så himla glada och stämningen var verkligen fylld av festlighet och firande. Jag har spenderat en minimal tid av mitt liv i kyrkan och aldrig varit på en konfirmation, så att få ta del av Tanzania-versionen har varit så roligt.
På eftermiddagen och kvällen var det mottagning och festligheter här hemma. Familjen pyntade tomten och det lagades enorma mängder mat. Julie skuttade och snurrade och dansade fram i den vackraste vita prinsessklänningen man kan tänka sig, matchat med glittrande smycken och små klackskor. Hon strålade, från topp till tå. Så vacker. Jag brukar ibland uttrycka mig och säga att jag har glitter i magen. I söndags utstrålade Jullieth glitter hela hon.
12 augusti 2015 . Nicolina
11 augusti 2015 . Födelsedag
25 årsfödelsedag och jag kunde inte varit gladare än såhär över att få spendera dagen just här, med just de här människorna. Det känns så himla fint, som jag tycker om dem.
11 augusti 2015 . Älskade Kissekatt
10 augusti 2015 . Ngorongoro
Parken består utav ett landskap delvis utgjort av en gammal vulkan och krater och för att komma dit och därifrån får man ta bilen på slingervägarna längs med berget. På vägen kunde vi se byar och människor upptagna med vardagslivets sysslor. Landskapet varierade mellan att bestå av hus med halmtak till lågt kuperat landskap som påminde om vindistrikten i Frankrike. Till att börja med var vädret rent ut sagt uruselt med blåst, tät dimma och regn. Vår sinnesstämning, entusiasm och förväntningar på dagen grusades och sänktes en aning kan man säga. Som tur var ordnade vädret upp sig under dagen och vi fick en bättre dag än vad vi någonsin hade kunnat drömma om.
Idag har vi bland annat sett zebra, gnu, antilop, gasell, vårtsvin, schakal, flodhäst, buffel, elefant, lejon, hyggena och flera olika fåglar, till exempel pelikan. För mycket otroligt för ögat för att riktigt kunna ta in.
Om jag måste välja någon favorit, så var favoritERNA under dagen bufflarna, lejonen och flodhästarna. Två tre gånger var vi så nära bufflar att de passerade bilarna ca 10 m ifrån oss. För jäkla mäktiga djur må jag säga, med sina gigantiska horn och arroganta aura. Så ser det ganska skoj ut hur de långsamt tuggar och tuggar och tuggar sitt gräs medan fåglarna sitter överallt på dem hehe. Flodhästarna hade jag inte riktigt någon uppfattning om hur jag skulle reagera på men OMG vilka coola djur! Vid två tillfällen kom vi riktigt nära dem och kunde se på när de försvann ner och kom upp över vattenytan för att hämta luft, hur de viftade på öronen, blåste vatten ur näsborrarna och framförallt – när de gäspade och visade sitt gigantiska gap med sina gigantiska tänder! När man såg dem ligga där, även fastän vi satt trygga i bilen, man kände sig inte speciellt kaxig hehe. Sist men inte minst, lejonen. De stora kattdjuren och lejon har alltid varit favoriter för mig, så att få se dem två dagar i rad har varit obeskrivligt. Igår såg vi lejon vid två tillfällen men de befann sig då en bit bort och i gräs. Idag låg tre lejonhonor, en unge och en lejonhane med stor man ute på slätten uppskattningsvis 70-80 m ifrån vägen där vi stod med bilen. Jag grät haha. Jag kunde verkligen inte hålla tårarna tillbaka, så fantastiskt var det. Vi kunde höra deras läten och se på när de gäspade, som på film.
The Big five. På bara två dagar har vi lyckats se hela Big five. Så sinnessjukt, obeskrivligt, otroligt häftigt och mäktigt! Första dagen såg vi elefant, lejon och leopard och idag har vi fått se buffel och noshörning. Noshörning grabbar, NORSHÖRNING. Det nästintill komiska är att vi dessutom inte såg en, utan TVÅ. Nog var de långt borta, men vi såg dem! Förstår ni? Jag förstår inte riktigt haha. Självfallet fanns önskan om att få se detta fascinerande, uråldriga och utsatta djur, men jag vågade inte riktigt hoppas på att verkligen få se en utav dem. Så imponerad och imponerande. Jag och mina kära tjejor är i och för sig ganska superimponerade av de flesta djuren vi sett haha. Jag tror inte det går att räkna alla de otaliga timmar jag sett på National Geographic Wild och Animal Planet, och att få dessa djur med egna ögon, det är bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om.
Under dagen fick vi hehe se när lejonen förökade sig och när en schakal jaga ikapp och fånga en gasellunge. Livets start och slut. På väg ut ur parken åkte vi slingervägen upp för vulkanen igen och fick utsikt utöver området. Det såg ut som när man ser på naturdokumentärfilmer och får se flygbilder över savann, slätter och floder som ringlar sig fram. När vi åkte på de brantaste partierna förändrades naturen i omgivningen till nästintill djungel. Det gick från den gulskiftande slätten med mer tryckande luft till den grönaste grönska och klaraste luft. Där uppe luktade luften som den gör i fjärilshuset och på Aquaria, blött liksom. Himla häftigt. Så vi avslutad med ett stopp på utkiksplatsen, varifrån man ser ut över parken. Andades och log. Jag känner mig priviligierad som får uppleva allt det här.
10 augusti 2015 . Terangire
Hur det såg ut idag? Tänk Lejonkungen, det såg precis ut som i Lejonkungen. Träd med smala stammar och breda kronor som stod ute på gulskiftande slätter varvat med vattendrag, högt gräs med vajande strån och uttorkade floder med en massa sten. Naturen och landskapet som omgav oss under dagen var stundtals osannolikt vackert. Jag hoppas att jag aldrig någonsin glömmer utsikten som bredde ut sig de gånger vi befann oss på en höjd. Jag hoppas att jag aldrig glömmer hur vyn kändes oändlig och att landskapet fortsatte så långt mitt öga kunde nå. Jag hoppas att jag aldrig glömmer lugnet som bredde ut sig när bilen stannade och motorn stängdes av, hur ljuden som hördes var naturens rörelser och djurens läten. Antiloperna som liksom blåste fram sina läten, zebrorna som skriade och elefanterna som trumpetade.
Flera gånger under dagen slogs jag av en nästan överväldigad känsla. Det var som att jag för en liten stund insåg hur liten jag är, vi är. För en liten stund blev jag påmind om hur liten människan är och vilken enorm plats vi tar, vilka enorma resurser och förutsättningar vi kräver på många platser på jorden. Vårt storhetsvansinne som på någon vis kan bli vår undergång. Att få se naturen och djuren i all sin enkelhet men på samma gång otroliga prakt, det var mäktigt.
Inom 20 minuter i parken hade vi sett zebror, gnuer, en impala och ett lejon. ETT LEJON. Trodde jag skulle svimma haha. Terangiro är ett av de elefanttätaste områdena i Tanzania och efter dagen idag kan vi konstatera att det utan tvekan stämmer. Vi har sett s.å. m.å.n.g.a. elefanter! Vi har fått se hur de tuggat i sig kvistar, kastat sand över sig, grävt efter vatten, gått på led, tagit hand om småttingarna och mer där till. Vid ett tillfälle hade vi en stor elefanthane som stod 10 m från bilen. Det var så overkligt och häftigt, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var ganska rädd då haha.
Jag älskar stora kattdjur, har alltid tyckt att de är fascinerande. Innan vi åkte ut för dagen hade jag därför någonstans en önskan om att få se lejon, leopard och gepard. Lejon visste jag att det någonstans ändå fanns en rimlig chans att få se, men de andra två katterna insåg jag kanske var lite väl optimistiskt att hoppas på. Ibland ska man dock ha en stor gnutta tur och det var vad vi hade under denna dag. Lejon fick vi se vid två tillfällen och under eftermiddagen fick vi skåda en gepard på ca 50 m håll och en leopard som låg uppe och vilade i ett enormt träd! Tillsammans med elefanterna, att vi hade giraffer som stod ca 10 m från bilen, zebrorna och gnuerna som levde tillsammans, antiloperna och impalorna, fåglarna i de klaraste blåa färgerna man kan tänka sig och fler djur därtill var denna dag så mycket mer än vad jag kunnat hoppas på. Den här dagen har varit bäst.
7 augusti 2015 . Mount Meru waterfalls
”Ska vi besöka vattenfallen vid Mount Meru?”
”Ja alltså coolt med vattenfall. Hur tar vi oss dit?”
”Vi åker buss en bit och sen går vi, det tar ungefär 3 timmar. Nej det tar kanske 1.5 timme.”
”Okej vi kör!”
1.5 timme är ju inte så farligt ändå tänkte vi, även om vi hade ett hum om att den 1.5 timmen skulle innebära en ganska brant terräng att ta sig uppför. När vi nu är hemma igen och redo för sängen kan vi konstaterat att dagen var långt ifrån vad vi som inte varit där förut kunnat tänka oss och att vi idag har hajkat i drygt 7 timmar. MALIN NILSSON HAR HAJKAT I 7 TIMMAR. Ändå, bra dag.
Dagen började med att vi slapp åka någon av de livsfarliga bussarna in till stan utan blev upplockade av familjen som har det safariföretag som vi åkte med och fick åka safaribil in. NICE sa vi, en gång mindre när vi behöver riskera våra liv i de där hemska bussarna. Väl framme i stan började vi vår promenad uppför en del av foten av berget Mount Meru.
Jag kan inte riktigt sätta ord på idag. Jag vet inte om jag kan säga att dagen har varit toppen eller så himla mycket inte min grej haha. Det går inte att räkna alla de gånger mamma och pappa försökte få med mig på en av alla deras miljoner ”supermysiga långpromenader i Arlandaskogen för att plocka bär eller svamp”. BANG säger jag bara. Jag gillar inte riktigt skogen, att traska runt bland i skog och mark är inte min grej. De gånger jag tycker att skogen är riktigt fantastisk är när jag var ute och gick med Katten eller när jag befinner mig på hästryggen. Jag förstår att folk älskar den, men nja för min del. Vi kan säga som så att att hajka runt på ett berg i 7 timmar inte är min grej. På samma gång har det landskap jag befunnit mig i varit helt otroligt. Det har varierat mellan bergsbyar som påminde om de samhällen som hobbitarna bor i i Sagan om ringen (nej jag har aldrig sett Sagan om ringen), skogar som liknade den svenska tallskogen och på andra ställen har vi tagit oss fram i den mest grönskande djungeln och vildmarken. Vi har promenerat på konstant uppstigande stigar, fått gå sällskap av de barn som bor i samhällena längre upp på berget, hasat oss ner för leriga sluttningar och klättrat uppåt för en brant där vi i stort sätt hängde i rötterna längs marken för att få hjälp att ta oss uppåt. När vi väl kom fram till vattenfallet, efter att bitvis ha vadat i det klaraste vattnet man kan tänka sig, gick det inte att bli annat än imponerad. Dånet från vattnet som föll och träffade berghällen, resulterade i fuktigfuktigt luft och mynnade ut i en bäck som slingrade sig fram i en natur som man annars bara ser i dokumentärfilmer på National Geographic – så vackert. Vi konstaterade att det inte riktigt kändes på riktigt när vi gick där. Hetsen i Arusha var långt bort och det kändes mer som om vi befann oss på en plats där de borde funnits dinosaurier eller där de fick inspiration till den plats där filmen Avatar utspelar sig.
Det kanske allra märkligaste på hela dagen var det sista som hände. På väg ner önskade vi att familjen Safari skulle råka komma körande igen och skjutsa hem oss så som de gav oss skjuts in till stan. Familjen Safari kom inte men när vi trötta står i havet av bussar och motorcykeltaxis nere i stan och ska försöka ta oss hem kör det förbi en safaribil och tutar och vinkar åt oss. Bilen stannar en bit fram och det slutar med att han ger oss skjuts hem. Vad är oddsen att vi lyckats slippa dödsbussarna både på väg till stan och hem från stan? Så nöjda att vi nästan grät haha.
Hur som. Å ena sidan så skulle jag säga att jag liksom lite irriterad av att gå i skogen i timmar. Man blir skitig och halkar och det är otympligt med ryggsäck. Å andra sidan är jag så himla glad över att vi har fått se allt som vi har sett idag. Dagen bjöd på en aktivitet som var långt mer fysiskt krävande än vad jag tänkt mig, det var bitvis tuff terräng för ovana terrängvandrare som oss. Jag är glad att jag är så pass stark som jag är i ben, mage och rygg, men jag kommer nog ändå vara lagom öm i kroppen imorgon skulle jag tro hehe. Så, som med allt annat som jag upplever denna sommar i Tanzania så kan jag inte beskriva detta dagsäventyr rättvist med ord, men det var helt fantastiskt. Dessutom var mitt sällskap som vanligt bäst hehe.
6 augusit 2015 . För att barn är det vikgaste som finns
5 augusti 2015 . Tillbaka i USA River
02 augusti 2015 . Äventyr för livet
Jag kan inte med ord beskriva hur förväntansfull jag är inför de här kommande dagarna. Att få se alla dessa vilda djur i deras natur, det kommer bli heelt f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t. !
2 augusti 2015 . Dagen med fokus på kvinnors rättigheter
Igår var dagen med fokus på kvinnors rättigheter.
Trots noggranna förberedelser ruckades temadagens schema och plan om under fredagskvällen. Vi fick då veta att den bokade föreläsaren hade insjuknat i malaria och inte kunde närvara. Lyckligtvis har familjen vi bor hos en vän som bland annat driver en grupp som arbetar för kvinnofrågor och kvinnors rättigheter och som kunde ställa upp som föreläsare. Förutom detta hade det under föregående helg uppstått en mindre meningsskiljaktighet med byhövdingen för den byn där Danaini project anordnar sina temadagar. Saken gällde huruvida byhövdingen givit sin tillåtelse till projektet, men efter ett möte och en dos samarbete och tålamod från Agnes och vår vän Tjuga var problemet löst. Under mötet fick vi även veta att vår temadag med fokus på kvinnors rättigheter inföll samtidigt som en omröstning där människorna i byn förväntades delta och att följden kunde tänkas bli ett lägre antal besökare under denna lördag än under tidigare temadagar. När gårdagen väl startade hade vi därför denna tanke i bakhuvudet och till en början verkade det som om byhövdingen hade rätt. Efterhand traskade dock besökarna in en efter en och när teatergruppen och dagens föreläsare slutligen höll sina framträdanden var den en hög med både kvinnliga och manliga vuxna besökare. Kidsen var som alltid där med sina underbara fniss och dance moves haha. I och med främst Izabelles sykunskaper bestod dagens goodiebag av information och material till att sy ett eget mensskydd i form av en binda + en färdigsydd binda. Trots den något tveksamma starten på dagen tror jag vi alla åkte därifrån med ett lugn i bröstet och en extra gnutta girlpower-känsla.
1 augusti 2015 . Fina stunder
Dagen med inriktning på kvinnors rättigheter har dessutom gått bra och vi är nöjda. Mer om det en annan dag.
