malinewalinnea

att grilla och dricka rödvin är så fruktansvärt mysigt . att sedan knapra hemmabakade snickers och grilla marshmallows över stearin ljus går nästan inte att slå . att sitta på en inglasad verannda i Småland , ha en sjö framför huset och sitta nere på bryggan och känna på vattnet är inte helt fel det heller . man är ganska nöjd också när man vaknar vid 12 och sedan ligger kvar i sängen hela dagen bara för att man inte orkar göra någonting annat . när man nu såhär dagen efter inser att man har en skål med vindruvor kvar som vi glömde bort igår är det liksom pricken över i . nej förresten , Katja är pricken över i !

kattungarna här hemma i Nässjö är det sötaste jag har sett !

jag , katja och katten lovar att vakta huset , säkerhetsvakter är inhyrda .
tänk nu på mig min käraste familj vanlij .

det är helt otroligt , jag kan inte förstå att vi lyckades , men idag är dagen då hela familjen vaknade och åt frukost tillsammans . idag är dagen då hela familjen samlade ihop sig från olika håll och åt glass med hemmaplockade hallon hos farmor , och idag är dagen då hela familjen åt världens bästa middag tillsammans ! helt otroligt ! middagen brukar vi äta ihop , men det var flera år sedan vi åt frukost tillsammans . det var så mysigt att jag blir helt glad bara jag tänker på det ! 





mitt hjärta sov hemma i gräset



sen var det någon som kom på att vi kunda ha kul med dukstenarna ...















och av pappa var det bara tassen som lyckades komma med på bild ,
och hans tassar var lila för att mamma tvingade honom att plocka blåbär
så att hon kunde göra en paj till efterrätt , så pappa sa att han skulle äta
upp hela skålen , men det orkade han inte .



min käraste familj vanlij

minst två timmars prat , säkert tre liter saft , en middag , Mamma Mia och en kär vän på det
är inte helt fel . jag skulle vilja att alla mina tisdagskvällar var så mysiga som denna !

ärligt talat ,
jag har blåmärken överallt !
fast en hel vecka har gått sedan vi levde loppan nere i Småland pryder blå - lila - gula fläckar min kropp . fråga mig inte hur jag  har lyckats , men ja , jag har blåmärken på brösten . ibland har man lite för kul för att ens komma ihåg vad man har gjort haha , eller man kanske har en aning men den vågar man inte säga .

som sagt , förra lördagen skulle jag kunnat ha sagt att jag minns inte särskilt mycket av igår , mer än att det var jävligt hårt och att jag levde för två . men nu är det inte så , så vi skiter i det . bara skratta !

dropp dropp dropp . massor av droppar bildade ett regn som öste ned utanför mitt fönster. sådär långsamt mysigt drogs jag ur sömnen jag hade befunnit mig i de gångna 15 timmarna . utan att öppna ögonen insåg jag sakta att hej , det regnar .. men inte på mig , jag är inte blöt och när jag slår upp mina ögon kommer min omgivning vara torr . i mitt nyvakna tillstånd hörde jag inte heller någon dunkande musik , jag höll inte på att förvandlads till en svamp på grund av fukten i ett tält och det var ingen som ropade runt och frågade hur många som ville smaska kycklingnudlar till frukost , igen . allt var tyst förutom regnet . jag tittade upp och bilden av mitt tak mötte mina ögon . mitt tak i mitt rum i mitt hem . jag var hemma igen . inte i Småland . luften försvann ur mina lungor och det kändes som om någon tryckte en kudde över mitt ansikte . hemma igen . jag tänkte hejdå . hejdå hultsfred ' 09 .

det var ett motvilligt hejdå jag tänkte , och kände . när vi fortfarnade gick i skolan berättade jag och Miranda för några festivaloskulder att det gör så ont att komma tillbaka , man mår så dåligt och abstinensen av den lilla bubblan man lever i är så svår när man kommer hem att det nästan inte är värt att åka på festival överhuvudtaget . det är visdomsord , riktiga kloka slående visdomsord . jag skulle seriöst överväga att hugga av mig mitt ena finger ( antagligen ett av mina långfingrar , som ändå är så fruktansvärt krokiga ) för att få åka tillbaka dit ned igen en vecka ! sjukt . vi har inte krupit i lera och käkat gammal mat , men däremot har vi krupit i mat ( varje festival förvandlas efter ett par dagar till en levande soptipp ) och som fan att vi har käkat lera ( det är sand , grus , stenar och lera precis överallt ) !! sjukt . det är sjukt att jag antagligen skulle offra ett långfinger för att göra om skiten igen . ingen logik överhuvudtaget , för det som inte har varit på festival . för den trogne festivalbesökaren framstår jag som fullt normal . att vara på festival är bland det roligaste man kan göra , utan tvekan , utan protest !

i sju dagar och sex nätter , alltså i 7 dagar och 6 nätter , var vi utomhus . vi bodde utomhus på en åker och lämnade inte den öppna himlen för lite tak förutom de två gångerna vi sprang och köpte frukost på ICA . annars andades vi underöppenhimmelutomhus-luft i sju dagar och sex nätters tid . det var så länge vi var på hultsfredsfestivalen . hultsfred ' 09 .

så nu sitter jag här varenda dag och tänker för en vecka sedan gjorde vi det här just nu .. och både gråter och skrattar . gråter för att jag vet att jag nu måste vänta ett helt jäkla freaking år tills jag får göra om allting igen , och skrattar för att jag blir varm i hela kroppen bara av att tänka på allt roligt vi hade för oss , alla människor vi träffade och alla band vi såg och alla grabbarna som raggade och alla ravioliburkar som låg slängda överallt och över hur högt vi sjöng till Björn Skiffs hooked on a feeling varenda kväll och över hur många nudelpaket vi lyckades koka under veckan och hur mycket vår uppsmekta partyekorre Elmer lyckades ligga (!) och över alla små texter vi skrev i vår bok som skickades runt och som alla fick skriva i och hur mycket vi dansade till Franz Ferdinand och hur tryckta jag och Evelina blev längst fram på Thåström och hur bra Lars Winnerbäck var och hur rolig Richard var när han sprang omkring med sin rosa uppblåsbara elgitarr och hur glad Jacob var när han fick Takidas ( som alla vi andra hatar !!!! ) signerade elgitarr och hur full Maria blev på 1 , högst 2 , 7.0 cider och jag skrattar när jag tänker på hur Nicolina blev full like a kastrull och sedan däckade med gummistövlarna på och på hur rolig smurfen såg ut som Gisela ritade och hur roligt det måste ha sett ut när jag ramlade över grabbens tält och hur Emma pumpade upp min luftmadrass och jag sa att jag älskade henne för det och hur roligt det var när Yolanda kravlade ur tältet och sa att hon hade somnat under själva akten , och återigen blir jag bara så himla lycklig i hela hjärtat när jag tänker på hur underbart vi hade det under sju dagar och sex nätters tid .

nu har det gått fem dagar sedan jag vaknade upp och hörde hur det droppade utan att känna det på mig . folket börjar ladda upp alla bilder som vi tog och Emma har skrivit ihop allting som vi skrev i boken där alla som ville fick skriva . för en vecka sedan hade vi stått och beundrat världens vackraste Regina Spektor och dansat sönder till The Killers idag . det var femte gången som jag begav mig till världen där man kan göra vad som helst när man vill hur man vill eftersom någon annan alltid är mycket värre , och jag kan lova varenda människa på denna runda jord att det inte var min sista gång !

i en veckas tid levde jag med världens bästa vänner , gamla och nya .

grabbarna grus ,

mitt hjärta kommer alltid slå för er .

hultsfred ' 09 - jag älskar dig !

förra året vaknade yolanda tidigare än oss andra och kunde inte somna om . jag tror i och för sig inte att någon av oss sov speciellt bra den natten , men särskilt inte hon . tidsfördriv var vad hon sökte och efter att ha räknat alla streck som fanns att räkna i taket tassade hon upp och duschade . antagligen hoppades hon på att kunna lugna hjärtat som bara slog och slog och ivern som nästan fick henne att ställa sig och skrika rakt ut . ett tyst hus med sovande vänner hade inte speciellt mycket aktivitet att erbjuda men det var där någon gång som hon fann vad hon sökte . ett 500 - bitars pussel . jag var den nästa av oss att lämna drömmarnas land och jag kommer så väl ihåg när jag öppnade ögonen och hörde hennes försiktiga rasslande för att hitta den rätta pusselbiten . sen satt vi där , jag och min bästa vän , och bara väntade på att grabbarna skulle vakna och att klockan skulle gå . det var morgon då och flera timmar kvar tills vi senare skulle sätta oss i en fullpackad bil och ge oss av . ge oss av mot Hultsfredsfestivalen .

det har varit sommar , höst och en vinter emellan  och nu har jag packat igen , nästan allting tror jag . biljetten är utskriven och ligger här bredvid mig som ett bevis för att jag verkligen ska åka till Småland imorgon . jag känner mig till och med vuxen och ordentlig nu när jag har lagt fram stormköket och kirrat kycklingnudlar för hela slanten . myggstiftet är med , partyfilten , vår partbäver Guldttand , hultsfredsshortsen , min prickiga regnjacka och mina glasögon utan glas . jag tror att jag är redo !

vi ska inte ut och åka tåg för vi ska ta bilen , men du får ändå gärna följa med oss . ni som stannar hemma kan vi inte kalla annat än dårar och våra tårar lämnar vi med er , inom oss har vi bara plats för våra hjärtan och själar som brinner . för det är ju faktiskt så att vi ska till Hultsfredsfestivalen ! vi ska skrika oss hesa och egentligen bara vara fulla och galna . eftersom det ska regna är det inte en alltför stor omöjlighet att någon/några av oss kommer att ha sex i leran och tyvärr kommer vi behöva gå på baja - maja , men det är väl smällar man får ta .

ehehe , vi ska till hultsfred !

jag var precis så opepp som jag när jag ett år tidigare satt framför Hawaii - scenen på Hultsfredsfestivalen och väntade på att Babyshambles skulle genomför sin andra Sverigespelning . av någon anledning så var gubben i himlen med oss den dagen , och 30 minuter innan avsatt tid kommer Pete strosande ut på scenen med ett glas jagvetbaraattdetvaralkohol i handen och tre cigaretter i hatten . han satt framme på scenkanten , drack några klunkar , rökte någon cigarett , drog några gånger över gitarrsträngarna och viftade fram några slag vid trummorna . vi dog . på en halv millisekund hade 20 000 pers kommit springande och tryckt fram oss mot scenen . Pete tittade inte ens på oss , bara var där och man kunde riktigt höra hur han tänkte , fuck you all , jag är här . ni kan dra åt helvete för jag är kung . han försvann och kom sedan tillbaka med bandet . ett helt hultsfred nästan dog av lycka .

nu satt jag där igen och tänkte , nevah evah . återigen tänkte gubben i himlen , ehehe nu ska hon få . han slog omkull mig , drog undan mattan under mina fötter snabbt som satan och avslutade med att ge mig en elektrisk stöt . ut på scenen traskar Pete fram och återigen ... jag dog . jag nöp mig konstant i armen under 2 ½ timmes tid bara för att påminna mig själv om att det här verkligen var på riktigt , att Pete stod bara några meter ifrån mig . efteråt förundrades jag och mina vänner av hur en ensam man med endast en gitarr som sällskap på festivalens största scen kan vara så mycket som han var . när han spelade the libertines don't look back into the sun och can't stand me now tror jag att hela publiken växte 2 decimeter ! efter halva speltiden ställer mannen framför oss av sig sin gitarr och lämnar scenen . vi var inte förvånade . trodde festivalarrangörerna på fullaste allvar att Pete Doherty skulle gå med på att ha endast 30 minuter från den att han klev av scenen tills det att han förväntades kliva upp igen ? ärligt talat . vi sörjde inte , solospelningen var kort och intensiv helt enkelt . kanske inte intensiv så som intensiv , men den var så mycket och så bra ! under Babyshambles var mina favoritdelar när Pete låg ned eller när han hängde upp på scenkanten med ryggen mot oss med kinden mot golvet och sjöng , och trots sin nonchalans , och det faktum att han knappt orkade se på oss vissa stunder ,  lyckas med att trollbinda oss till tusen . det är riktigt imponerande . han lyckas .fullt ös medvetslös är i alla fall de ord som bäst beskriver engagemanget hos oss nere framför scenen ! det var VILT . carry up in the morning var en perfekt start , libertines time for heros gjorde oss i publiken galna och fuck forever var sanslöst bra där på slutet! han avslutar spelningen med att spotta rakt in i kameran så att en förvånad kameraman får gnugga bort saliv , heila ut mot publiken och slutligen sparka ned förstärkaren för sin gitarrist så att ljudet försvinner . efter det avslutet lämnar han scenen , publiken , peace and love och Borlänge . när vi lyckats ta oss ut från folkmassorna och fram till våra vänners organisationstält undrar folket där hur mycket jag har druckit . ingenting , svara jag och fortsätter , jag är bara så otroligt snuskigt lycklig . fy för de recensenter som gav solospelningen och bandet dålig kritik , för trots att det snart är en vecka sedan är dessa spelningar det enda folket snackar om .

han är mannen som knarkar och super , som spottar i kameran , heilar , som sparkar ned förstärkare på scenen , och som vi beundrar så evinnerligt ändå . han är en av de där människorna som kan göra precis vad han vill utan att behöva oroa sig om att vi ska lacka , tröttna och dra . trots allt är han en otroligt begåvad människa vars låtar för oss vart vi vill . han är vår man på jorden , grabben med stort G , han är liksom Pete Doherty .