malinewalinnea

Jag har smyckat min arm . Min arm är smyckad . Jag älskar den .

Jag har pratat om det så länge , jag har tänkt på det så länge och jag har velat det så länge . I tisdags fick det vara nog på trånandet och jag styrde mina steg mot ateljén med nålar som huvudredskap . Jag vill ha en sån' , den ska va' så stor och se ut såhär . Han svarade att jag skulle komma på fredag . Jag sa lite hjälp .

Först trodde jag nog att jag var nervös , sen tänkte jag att det var ganska onödigt i alla fall . Det blir inte bättre om jag är skakis och tror att jag kommer att dö . För jag trodde nog att jag skulle dö , gråta i alla fall , och vilja kapa av mig armen . Men det ville jag inte , det gick bra . Jag trodde att det skulle vara mycket värre . Mycket värre . Jag trodde att det skulle göra mycket ondare . Mycket ondare . Det gick bra , gjorde inte dödsdömt ont och gick fort .

 

     

Jag var kung och har nu en G-klav på armen .

Den är så fin !

Jag är så glad !

Jag har smyckat min arm . Min arm är smyckad . Jag älskar den .

Vi var borta i 1.5 dygn men det kändes som längre . Jag körde hela vägen upp och klarade mig nog ganska galant med passagerarsätena fulla , packning och en katt på det . Upp kom vi och det var blå himmel , snö och lagom kallt . Installation och lunch var det första som hände innan vi sprang på stan för att jaga second hand - fynd . Kupan och Strået stod för utbudet och jag fick med mig ett skärp , en halsduk , två blusar och en väst hem . Mycket nöjd ! Statsvandring , en titt i den minimala gallerian och en åktur i Hedemoras första ( och enda ) rulltrappa hann vi med innan vi traskade hem för att dricka te och laga middag . Vi drack sedan vin , bytte kläder , pudrade våra näsor och tog väldigt fina och mindre fina kort under kvällens gång .

Vi hade en vision , men förutsättningarna för att tre Stockholmsbrudar på tripp till Dalarna faktiskt skulle hitta ett place att hänga på och fira lillördag var ganska små . Vi kirrade biffen . Vi hittade ett place . Vi kirrade ett place som innebar ett 20 års kalas . Grabben hette inte Mathias utan Mathiiias , som dem säger där uppe . Bartendern skrattade lite , sa att vi hade tur och frågade sedan om vi hade något emot att dem spelade musik lite senare under kvällen . Om vi skulle ha något emot lite musik ? vi fnös . Icke . Resten av kvällen innehöll vin , kräk på Giselas stol - kofta och jacka , prat , skratt , jagärenvampyr , lite dans från mitt och Yolandas håll , snö , hoppa hage , katter som inte var ludd på jackor , Stockholmsbeundran och härliga dialekter . Vi strosade lugnt hem i den fallande snön och konstaterade att vi hade haft en överraskande rolig kväll . En och En halv var bra skit .

Vi sov , gick på promenad i solsken , hälsade på min 91 åriga gammelmormor , lagade mat , packade ihop , spelade pingis , lyssnade på Melissa Horn på vägen hem och sov väldigt gott i våra egna sängar .

Tack tack tack

So long suckers .

... det var vad Gisela skrev . Det är så vi känner , so long suckers .

Vi orkar inte med skiten , vi drar . Vi har lov och egentligen ingen anledning att stanna hemma . Jag , Gisela och Yolanda säger hejdå för några dagar , några små ynka pynka dagar som vi har längtat efter sedan flera veckor tillbaka . Vi vill komma bort , komma iväg , strunta i allt och bara finns just då . Vi vill åka härifrån och längta tillbaka . Vi vill .

En liten stad i ett landskap längre upp är vad vi behöver . Hedemora är en sådan liten stad och den ligger i Dalarna som är längre upp en Stockholm . Min mormor och hennes man Ray bor mitt i vår kära huvudstad den första delen av veckan . Där ligger buss och tunnelbana så nära att man når dem om man sträcker på armarna ut från portuppgången . Den andra delen av veckan bor de i Hedemora . Där är huset tre våningar + källare , ligger närmast himlen av byggnaderna där och ger en utsikt över hela stan . Pendeltåg och tunnelbana finns inte , men det tar i och för sig inte mer än högst 7 minuter att gå deras huvudgata från början till slut .

Dit ska vi . Jag , Gisela och Yolanda . Dit ska vi komma bort , komma iväg , strunta i allt och bara finnas . Där ska vi gå i second hand , fnissa åt deras dialekt , dricka vin och prata om allt mellan himmel och jord . Det har hänt lite för mycket den senaste tiden . Lite för mycket har hänt , som inte har varit bra . Eller saker som har varit bra men inte blivit bra , och saker har gått snett . Lite för mycket har hänt . Saker som vi inte har kunnat styra över , eller kunnat styra över , har inte gått vår väg . Vi vill åka härifrån och längta tillbaka . Vi vill .

I några dagar ska vi komma bort , komma iväg , strunta i allt och finnas just då .

So long suckers .

Jag fixar , puttar och drar . 
 
I söndags fick jag nog . Det har varit ett faktum länge nu , men för några dagar sedan fick det räcka . Jag konstaterade att min garderob helt enkelt är alldeles för liten för mig . Jag har minst tre blusar , skjortor , koftor , jackor , kjolar , klänningar och morgonrockar på varje galje och j

Jag vill sova .
Jag ville sova halv sju .
Igår hade vi riktigt roligt .
Inatt sov jag nästan ingenting .
Jag var på en underbar brunch hos Caroline .
Torsten fick gå dressyr och katten var med .
Jag tänkte åka till Yolanda men jag somnade .
Familjen stack iväg och jag har kollat på Melodifestivalen , skratta eller gråta ?
Emma ringde och meddelade att hon varit på den bästa Håkan-konserten någonsin .

Nu ska jag sova .

En rykande tekopp och nybakade scones , idag igen .

Ibland är lite fritid och en hemmagjord lunch det absolut mysigaste som finns ! Och godaste !

Det sista jag tänkte igår var ; imorgon ska bli en bra dag . När jag klev upp i morse tänkte jag ; det här ska bli en bra dag !

Det bubblar inom mig , det bubblar i hela kroppen ! Jag vill ställa mig på ett bord och dansa och inte bry mig om vad folket tycker , jag vill bara springa runt runt runt tills jag ramlar ihop ! Jag mår nästan illa för att jag känner så mycket , jag både vet vad det är undrar vad som händer . Musiken fyller mig från topp till tå och vibrerar innanför min hud , jag nästan sprängs !

Jag klev ut på gatan och bytte ut de härligt hemmastadda lukterna från hemma mot frisk luft under en blå himmel och sol som fick mig att kisa . På med Guldis ( min iPod ) och jag traskade sedan iväg till bussen . Jag kom till skolan men stod ute och tittade över gatan på lågstadieskolans skolgård och på barnen som åkte skridskor på den spolade grusplanen . Bra dag , det här är en bra dag ! tänkte jag , och kunde inte låta bli att fnissa lite åt hur söta dem var där i sina täckbyxor och tjocka vantar . För mig och några nissar väntade en debatt angående GMO , som vi till vårat stora förtret insåg hölls igår och vi hade alltså missat den ! Det gick upp för mig att jag befunnit mig i skolan 09.45 när jag egentligen inte började fören 15.00 . Vi ville gråta lite . Osäkert predikade jag ; jag vägrar låta detta förstöra , det här är en bra dag ! På vägen hem igen kunde jag knappt sitta still eftersom det enda jag hade lust att göra var att ställa mig och sjunga och dansa !

När man går från bussen passerar man en lekplats med några gungor och lite sådant . Jag bodde i stort sätt där när jag var liten och att gunga var det bästa jag visste . Så jag stod där med Melissa i öronen , en blå himmel och en lysande sol . Det här är en bra dag ! tänkte jag och likt ett litet barn satt jag där i min fridfulla ensamhet och gungade hur länge som helst . Gunga gunga gunga gunga , oj vad jag gungade ! Det var så mysigt och det var så mycket minnen som kom fram och jag blev om möjligt ännu spralligare och gladare ! Det var så länge sedan jag roade mig på en lekplats , jag tror att jag ska börja göra det oftare framöver .

Att gunga är nog min grej skulle jag tro .

Jag såg nog ganska trotsig ut där jag satt på andra sidan matbordet och sa ; " Jag tror att det helt enkelt är så vi människor är . Vi ger upp och tröttnar om spänningen saknas och letar hela tiden efter situationer eller människor som ger oss det vi söker . Medvetet eller undermedvetet dras vi till dramatiken " .

Jag vet att jag fungerar på det viset . Det grundar sig antagligen i både livsglädje och osäkerhet . Det är både bra och dålig , kul och jobbigt . Allting hör nog till att jag tror jag kommit in i en ny fas av mitt liv . Jag känner mig härligt upprorisk och okontaktbar och vill mest skrika att ; " stjärnorna glittrar och ingen jävel når mig nånsin mera " . Jag vill ha roligt hela tiden och träffa nya människor , på samma gång har jag aldrig varit så glad för de vänner jag redan har !

Vi har sagt till varandra , lovat varandra att vi ska ha roligt den här våren .
Jag och flickorna ska har ruggigt skoj !

Idag har varit en konstig dag , jag har varit konstig idag .
Det började med att jag släpade mig omkring som en zombie i korridorerna och lyckades med nöd och näppe hålla ögonen öppna under den första lektionen och den kommande håltimmen . Denna spenderades med tre pojkar till terrorister , eller idioter som de själva kallade sig , men jag räddades sedan från det kommande psykbrytet genom att några flera vänner slöt upp . Det var här någonstans som jag kom på den perfekta definitionen av hur jag kände mig ..

" Jag känner mig som en läskflaska som någon har druckit lite av och sedan ställt in i kylen för att glömmas bort några dagar , och all kolsyra ska ha lyckats försvinna . Jag känner mig som en avslagen cola ! "

Deprimierande kan man tycka , men på något vis var det inte alls så jag kände mig . Jag kände mig mest ; äsch , jag orkar inte bry mig och det blir som det blir . Jag kände mig lika likgiltig som en avslagen läsk . Jag ville ingenting men orkade bara skratta åt det . Resten av förmiddagen fortsatte med att jag var det utsatta målet för allas terror , jag kunde bara fnissa .

På lunchen sällskapade jag som vanligt med min kära vän Gisela , och det var då det hände någonting med läskflaskan . Helt plötsligt var hela världen så underbar , jag var en vampyr och Gisela den stackars fick genomgå ännu en av mina tokiga stunder haha . Jag dansade och hoppade och sjöng i kafeteriatrappan och skuttade som aldrig förr ! Efter lunchen fick jag skrattattack och satte mig på golvet i korridoren ! Knäppt . Jag förklarade det hela med att någon just funnit denna bortglömda läskeflaska och skakat om den en sista gång för att inse att alla kolsyrabubblorna inom en snar framtid skulle vara borta .

Eftermiddagen spenderade jag med Yolanda på ett fik innan vi hade en underbar tågresa hem . Inte för att jag egentligen vet om en tågresa kan vara bra , men om den kan det , var den här av någon anledning en av mina favoriter ! Vi sa ; pick pick pich och lyssnade på The Libertines ! Jacob var borta  , hemma , dumma honom .

Nu på kvällen har jag och mamma , mest mamma , bakat semlor ! Mmmmums !

Yolanda och Jacob har gjort en utmanarlista till oss tre . Det var ganska roliga utmaningar som ger olika mycket poäng om man klarar av att göra dem . En del grejer var ganska sjuka , den lättaste var nog att kyssa en främling men den gav inte heller särskilt många poäng . Dem var söta , tyckte att jag behöver någonting annat att tänka på än pojkar och hästar .  Jag tycker så mycket om dem , fast det var en hel evighet sedan jag träffade Jacob och det är sämst . Vi lovade att vi ska styra upp någonting inom en snar framtid , det är bäst så . Jag längtar efter att sitta hemma hos honom och lyssna på musik och dansa i sofforna , att prata massa skit och skratta tills jag vet inte vad , jag vill skriva en lapp till hans lillebror om hur skön hans säng är , och jag längtar efter hattarna som vi alltid har på oss , även då jag alltid ser ut som en strippa .

Jag tror vi i alla fall bestämde att vi ska fika imorgon eftermiddag . Mysigt !

Adjö allesammans.

Livet vill sig inte bättre än att jag tyvärr måste sluta rida Trasan.

Dem här fem åren som jag har ridit här har varit de bästa någonsin.

För mig är den här gården det bästa som finns. Det är min fristad, platsen dit jag alltid kan åka och strunta i allting runtomkring. På något vis rinner alla tankar och funderingar av mig när jag ser de gula byggnaderna och sedan går in genom dörrarna, som är egentligen är alldeles för svåra och tunga att öppna. Då kommer den så välkomnande känslan och omfamnar mig och låter mig tänka på ingenting alls. Stallgången kanske inte är dammfri och tvättstugan kanske svämmar över vissa dagar, men det spelar inte så stor roll tycker jag. Jag tycker att den här gården är den bästa gården i världen. Nästintill perfekt, för mig är den perfekt.

Jag kommer att sakna varenda ryttare, ägare, ponny, häst, hund och katt som finns här. Det är ett storts stall, men det finns inte en enda som jag egentligen tycker illa om. Jag kommer att sakna er så att det gör ont.

Sen har vi dem, de små grabbarna som tror att de allihop är störst, bäst och vackrast. Våra alldeles egna ponnyungar, härligare skulle vi inte hitta hur länge vi än skulle leta! Sedan vill jag börja med att på en gång klargöra att ni inte under några omständigheter får växa ur era ponnyer. Aldrig, inte en chans. Ni får i sådana fall värva nya kids, för ett stall utan ponnyer är inget riktigt stall. Faktiskt. Dessutom får ni hålla er i skinnet och vara snälla mot varandra trots att ni är monster allihop. Ponnyungar, ni är mina favoriter. Kära ni!

Min uppgift är att sjunga, nu får ni ta över. Det behövs någon som sjunger tycker jag. Det är jobbigt att höra på, men det lättar liksom upp. Ni får också dricka någon extra kopp choklad och diska koppen efter er. Nu är det ju också så, att jag har lite idéer för mig. Jag tänker framförallt på hur det ska se ut när man rider. Snälla folket, för min skull, matcha utrustningen när ni rider. . Dressyr = matchande schabrak och benlindor, så är det bara. Kom ihåg hur jag har tjatat på er i flera år nu, och jag måste säga att ni har allt förbättrat er en aning. För min skull...

Slutligen vill jag be om den största tjänsten jag bett någon om. Jag ber er av hela mitt hjärta ta väl hand om den som gör mitt hjärta lyckligare än någon annan. Jag antar att ni förstår att det är världens bästa Skurtrasa jag syftar på. Vi har haft roligt tillsammans i fem år nu och förra året var nog det bästa för både henne och mig. Ingen annan gång är hon så glad som i terrängen, det är utan tvekan det bästa hon vet! Kan ni dessutom tänka er att Travartrasan gick på 66,05% i dressyren! Helt otroligt, jag har aldrig varit så förvånad som när jag fick tillbaka protokollet den dagen. Hon är som en humla, hon kan egentligen inte men hon gör det ändå, och det bättre än vad de flesta andra gör! Det finns ingen som gör mig så glad som hon, hon är den bästa jag vet. Om ni därför skulle kunna ge henne en liten klapp då och då skulle jag vara så tacksam. Om ni mumlar någonting om att jag hälsar till henne varje dag och tänker på henne, så skulle jag inte vara så ledsen. Hon gör mitt hjärta lyckligt.

Vi får se om det är någon annan liten häst som behöver mig, och vi syns väl under några vackra dagar, kära ni. Massor av kärleksfulla kramar, Malin.

Jag låg och hängde fram längs hennes hals , kände hennes mjuka hårrem under mina händer och mina fingrarna strök över den kolsvarta pälsen . Sadeln hade jag plockat av och satt barbacka . Hon hade svettmärken efter sadeln och hårstråna hade formar sig likt toviga cirklar . Jag orkade inte bry mig om kläderna blev smutsiga av hennes varma rygg . Det enda jag tänkte på var hur onödigt det var att jag hade fått dyra ridbyxor och schabrak , nu när jag inte skulle ha någon användning för dem .

Jag skulle vilja säga att det var det svåraste jag någonsin gjort , när jag tvingade mig själv att sitta av . Jag visste att hon just då var min , men så fort jag hoppade av skulle hon vara någon annans . Jag vet inte hur länge jag satt där utan att kunna röra mig . Mitt hjärta slog så hårt att jag trodde att det skulle spränga hela bröstkorgen på mig . Det bankade så hårt att jag ett tag funderade på om hela gården hörde hur det slog . Hon var min och jag var tvungen att lämna henne ifrån mig . Jag har aldrig gjort någonting så svårt som när jag böjde mig åt sidan , slängde över benen på samma sida och satte ned fötterna på marken . Jag har aldrig tyckt att någonting har varit så svårt .

Jag och pappa satt i hennes box efteråt , jag grät och han höll om mig . Vi pratade om alla gånger vi kopplat på trailern och vi tre har åkt ut på äventyr tillsammans . Alla träningar , kurser och tävlingar . Jag , pappa och Trasan . Vi var ett bra gäng och Trasan tyckte nästan om honom , han fick till och med klappa på henne .

Jag strök henne över halsen och viskade att hon skulle ha det så bra , stängde boxdörren och satte mig i bilen . Jag har aldrig tyckt att någonting varit så svårt .

Vi har musik och ska välja låtar att spela upp inför varnadra . Jag och Angelica tänkte njaa till musik som valdes fram och löste det genom att vi bestämde oss för att göra Melissa Horns Långa Nätter . Jag tycker hon är så bra . Så fin . Hon är brafin ! Idag satt vi i två timmar och sjöng och spelade och gjorde ett litet arrangemang och lyckades med lite hjälp få till en riktigt bra stämma där vi ville ha det . Det blir nog bra tror jag , Peter vår musiklärare tror det i alla fall . Mycket snyggt , sa han precis innan vi gick . Det var kul . Bättre ska det bli , det är kul . Jag älskar musik !





Nu på kvällen har jag , yolanda och katten varit ute och gått . Dubbla byxor , tre tröjor , raggsockor , vantar , halsduk och tjockisjacka . Jag ville inte frys . Hur som helst så är hon rätt söt min katt , världens bästa vovve ! Jag längtar tills i sommar när vi kan gå till Fysingen och bada tillsammans hon och jag . Klapp på henne .