malinewalinnea

Nu på kvällen har jag och yollan varit ute och gått på promenad med hunden . Det gjorde vi i ett riktigt jäkla slaskigt skitväder och min lugg är allt annat än rak nu när jag kommit hem vill jag lova . Ingen av oss var särskilt vackra och Yollan påpekade att jag såg ut som ett påpyllsat barn i större format där jag traskade på i massor av kläder . Jag måste erkänna att jag inte kunnde säga emot och var på samma gång tvungen att understryka hur lycklig jag var där vi traskade fram och blev blöta om fötterna . När vi nästan kommit fram till avlämpningen av Yollan tog jag fram ett tomtebloss som vi tillslut fick fart på, och det gnistrade . Det gnistrade , skimrade , lös och sprakade som bara ett tomtebloss kan . Mörkret höll oss sällskap och var i den stunden härligare än någonsin när det lät den gnistrande pinnen få all våran uppmärksamhet för den korta stunden den var vid liv . Livslängden för ett tomtebloss är inte allt för imponerande men oj vad den gladde oss den lilla stund den var med oss . Liv , glädje , hopp . Jag vet inte , men tomtebloss gör mig så otroligt glad och lugn . Denna jul ska jag tillägna tomteblossen och tända så många att det gnistrar i ögonen på mig fram tills i sommar. Jag hoppas att jag inte glömmer denna första glittrande pinne ens när skirmandet i mina ögon börjar gå över någon gång vid sommarlovets början .

Tomtebloss för hela slanten tack .