7 OKTOBER

Att våga eller att inte våga är frågan .

Hittills i mitt liv har jag inte vågat . Dem gångerna jag varit i närheten att komma någonstans har jag fegt sprungit min väg och gömt mig bakom undermedvetet påhittade orsaker och problem . Nu står jag framför ett vägskäl och har ingen aning om vilken väg jag ska välja eller vilken väg jag förväntas ta . Skulle allting gå fel nu skulle jag utan tvekan enbart beskylla mig själv eftersom jag har den äckliga självkritiken jag har . Men och andra sidan så kan det nog vara mitt fel eftersom jag hela tiden ska tänka så satans mycket och annalysera sönder allting . Jag är ledsen men , that's who i am . Herregud vad skönt det skulle vara att ta det mesta som det kommer och inte tänka så förbannat mycket . Jag vill att det här ska bli bra och saken är den att jag kanske gör för mycket för att det ska bli bra , jag vet inte . Utan krav och förväntningar , oskyldigt . Just nu sitter jag här och skriver det som jag just skrivit att jag inte vill göra . Tänker , petar , vrider och vänder . Palla .. Det som det handlar om är egentligen att jag är så fruktansvärt rädd . När det gäller det här, rädd för att erkänna för mig själv vad jag känner och och rädd för vad andra tycker om det . Jag ska verkligen försöka att ta det som det kommer och inte ha några förhoppningar . Mjhihi , njuta av vad det är och ha trevligt .

Jag hoppas att jag vågar .



blubb  , jag har föresten världens bästa mormor . mjhihi 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0