malinewalinnea

Nu har jag varit ute med hunden och gått och jag kan inte sluta att förundras över hennes outtömliga possitivitet . Jag visste att det var kallt genom att bara titta ut i mörkret och tänka att jag snart skulle vara ute och promenera , men hallå . Jag fryser hela tiden , hela jäkla tiden , mitt liv går halvt ut på att inte försöka frysa! Jag förberedde mig rejält och tog på mig ett par tjockisbyxor utanför dem vanliga , vinterjackan , mössa , vantar , halsduk och vinterskor . När jag sedan tog ork till mig och öppnade dörren ; BAM ! Regn ! Det nästintill spöregnade , aaah , det fattades väl bara det tänkte jag är jag muttrande gick tillbaka in och hämtade det storstora paraplyet i garderoben . Jag kommer ut på gatan och fäller upp my umbrella och ska just till att klaga ännu än gång för mig själv när jag tittar upp och får se på hunden . Hon står en bit ifrån mig under äppelträdet och ögonen lyser i motljuset från gatulampan . Det regnar massa och trots att vi bara varit ute några minuter är hon redan alldeles lockig och blöt i pälsen . Hon ser så fruktansvärt förväntasnfull och lycklig där hon står i allt det blöta att jag inte kan annat än att skratta åt henne och sedan jaga henne runt trädet några varv . Det gör hennes inte mindre glad och hon skuttar sedan hela gatan ned och är på riktigt bushumör . Hela promenaden runt springer hon omkring som en tok och hoppar upp på varenda stora sten och ska ha en godis för att hon är så duktig . Det tokregnade nästan hela tiden och både hon och jag blev blöta, jag kund einte använda paraplyt särskilt mycket eftersom hon ville att jag skulle kasta pinnar och kottar hela tiden . Hon är den mest manipulerande jag vet  , men hon är så förbaskat söt . Jäkla kattskrälle alltså . Så återigen hade hon fått mig att gå från att vara sur som en citrusfrukt till att vara nöjd för stunden . Käraste hund