malinewalinnea

För det är precis så det faktiskt är , det är för sista gången vi kommer tillbaka efter ett sommarlov och svarar ja när vår mentor ropar upp vårat namn . Det är för sista gången som jag kommer på skolstart till Rudbeck skolan , för sista gången , for ever and ever .

För ett år sedan satt jag kvällen innan skolan skulle börja och skrev en lång text om hur snabbt sommaren hade gått och om att det kändes som att all min lediga tid liksom runnit mellan fingrarna på mig . Jag skrev om att jag ville lära mig att leva i nuet och att inte hela tiden längta efter någonting annat . För som vår kära Lars Winnerbäck  sjunger i Dunkla rum ; Framtiden väntar som en farlig gåta , man har bråttom dit sen är man där .


Jag skrev att jag ville förändras .

Nu har det gått ett helt år , tolv månader , femtiotvå veckor och trehundrasextiofem dagar sedan jag för första gången insåg att jag verkligen behövde förändra mig själv .

Jag är nöjd med mig själv . Jag är nöjd med hur jag har ställt mig själv mot väggen och sagt ; Nu lugnar du ned dig ! Lars Winnerbäck sjunger i Det är visst nån som är tillbaka ;
Inga planer men ett steg , inte där än men på väg .

Det är ungefär så det är med mig själv . Jag kommer behöva ställa mig själv mot väggen om och om och om igen innan jag ärligt lär mig med hela min kropp och själ att se allting runt omkring , och jag tycker inte att jag är klar i min fostran av mig själv , men jag tycker jag har kommit en bra bit på väg .

För förra sommaren bara försvann och ångesten över vart den hade tog vägen grämde mig så . Men nu när jag ska se tillbaka på all min fria tid , och det är här vi kommer till vad jag har lärt mig , måste jag säga att mitt sista riktiga sommarlov har varit perfekt .
Jag skulle knappt vilja ändra på någonting , jag är så nöjd .

Om ett år hoppas jag att jag kan skriva ännu en text .
Texten ska handla om hur jag lärt mig att riktigt beundra
och framförallt uppskatta , allting som jag redan har .