20 FEBRUARI . Uppgivenhet

Jag vet inte vad du håller på med , jag vill inte veta , och jag blir bara så otroligt trött . Trött på allting som har med dig att göra . Du liksom suger energin ur folk och har ett sådant otroligt behov av att säga någonting fult . Du kan bara inte låta bli att hålla kommentaren inom dig utan måste istället ständigt spy ur dig dina elakheter inför alla andra . Jag undrar om det är för att försöka visa dig prålig och bättre än alla andra , eller om det bara är sådan du är . Vi lärde känna varandra när vi gick i femman , jag vet hur du är på riktigt , och jag vet inte vilket av alternativen ovan som jag helst skulle välja . Antagligen blir det i sådana fall nummer ett , att du bara ständigt försöker visa dig som någonting . Dessvärre tror jag att det är alternativ nummer två som är det egentliga svaret , att du helt enkelt är elak . För elak är du , jag har aldrig träffat någon i hela mitt liv som är så renodlat elak som du är . Vi kom inte överens , det gjorde vi inte , men du fick dina chanser att visa att du hade förändrat dig . Allihopa av oss gav dig gång på gång att förbättra dig , chanser som du varje gång körde över och riktigt stod och stampade på . Så vänskapen tog slut , allihopa av oss tröttnade , för man orkar inte med dig . Det går inte att ha dig som en riktigt bra vän , det finns inte en chans i världen att någon skulle orka ha dig som sin riktigt , ärligt , från hjärtat , bäste vän . Och det är hemskt , för tänk att vara du och inte ha någon som skulle väjla än först , att inte ha någon som på ett ärligt sätt alltid står upp för än . Vi bröt kontakten och har inte pratat , knappt tittat på varandra på snart två år . För mig är det endast än lättnad att inte behöva vara omgiven av dig och ditt otroliga sätt att behandla människor på , men du måste känna dig så fruktansvärt ensam innerst inne . Det är den enda hyffsta vettiga förklaringen till varför du agerar som du göra .

Nu , nu ska du ta upp fighten med oss igen , och jag försåt inte varför du inte bara kan låta det vara . Vaaaaarföööör har du så otroligt svårt att leva ditt liv , ge upp denna ständiga kamp och låta oss slippa dig ? För slippa dig är vad vi helst skulle vilja göra . Det är hemskt att säga så , men jag skulle verkligen inte sakna dig det minsta om du försvann . Försvann och aldrig mer kom tillbaka , för jag tycker så fruktanvärt illa om dig . Jag , som alla andra av oss , vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser hur du beter dig , för du beter dig så illa . Så jäkla illa . Du kan flytta till en öde ö , sitta där med dina coola friends som bara diggar dig för att du hatar dem i annat fall , sen behöver du aldrig mera komma tillbaka , fine ? Och jag har en sådan lust att gå fram till dig , sucka och på ett bedrövat sätt fråga vad du håller på med . För jag är så uppgiven när det har med dig att göra , så otroligt trött . Jag orkar verkligen inte bry mig men jag skulle så gärna bara vilja ställa denna enkla fråga . Det som då får mig att hålla tillbaka denna mening på ynka pynka fem ord , är vetskapen om att du inte är värd det . Du kommer aldrig att inse hur du är som person , och kommer aldrig förstå hur du beter dig mot andra människor . Det finns absolut ingenting som du skulle kunna göra , som skulle kunna få mig att förlåta dig för allt som du har gjort . Absolut ingenting . Du fick dina chanser , ignorerade dem totalt och det är försent att ändra på det nu , så jävla försent .

För mig är du inte ens värd en mening på fem små ynka pynka ord .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0