malinewalinnea

Valsjöhöjdens Clupea

Från det att jag gick hemmifrån till det att jag kom hem igen hade det gått närmare tolv timmar . Under de timmarna hade jag varit i skolan en hel dag , i stan med matilda och sedan lyckats ta mig hem igen . Jag och matilda fullkomligt dog i soffan när vi väl kom hem och fick med nöd och näppe ned lite mat innan allas våra kära Vänner stod för underhållningen . När vi låg där i godan ro ringde jag pappa och blev underrättad om att hunden skulle behöva en liten promis och att han inte skulle komma hem förens mycket senare . Så vi låg där med filtar och massor av kuddar och det jag förväntades göra var att resa mig upp från min otroligt varma och behagliga plats och bege mig ut i  det äckliga vädret som stod på menyn, och gå ut och gå med vovven , tack verkligen tack . Men ibland undrar jag om inte hon förstår precis vad vi säger för så fort vi hade lagt på kom hon springande med en leksak och var mycket angelägen om att få min uppmärksamhet . Matilda skulle gå hem i alla fall , så det var bara att klä på sig och sedan knata iväg på gångvägarna här i området .
Det blåste , var kallt och halvt slaskigt mest överallt , men inte stör det henne inte . Hon skuttar , hoppar och springer som aldrig förr och blir lika lycklig varje gång jag tar bollen ifrån henne för att kasta iväg den . Varje gång samma otroligt hysteriskt lyckliga blick i hennes mörka ögon . Det som är , är att allt detta skuttande , hoppande och springande gör all den tid jag tillbringar med henne mer värt än det mesta . Ingen är så fantastiskt positiv och sprudlande av energi som hon . Så promenaden som verkade så jobbig slutade som vanligt med att jag stosade runt i mjukisbyxor med ett stort leende på läpparna .
Hon gör mig glad , mycket mycket glad .