malinewalinnea

Jag satt där högst uppe på berget på över 2600 m höjd , och det jag såg var snötäckta berg och en klarblå himmel . Runt omkring mig i snön satt grabbarna och jag kommer så väl ihåg den där känslan som omslöt oss då . Jag tror att vi var ganska tysta där vi satt i snön och lät täckbyxorna bli blötare och blötare för varje minut som gick . Jag minns att jag knöt åt halsduken och drog upp dragkedjan på jackan så långt som det gick och kände att fötterna satt som dem skulle i bindningarna . Någon gång där frågade Kalle vem av oss som skulle åka först men det var inte någon av oss andra som riktigt svarade . Det var den klaraste , kornblåaste himlen jag någonsin sett och solen värmde fastän det bara var perfekta -5 grader . Framför mig var synen bergskedja efter bergkedja som  allihopa var täckta med 3 meter snö och denna utsikt sträckte sig så långt som jag kunde se . Det var ett djupt andetag som gällde innan jag ställde mig upp och gjorde en första sväng med brädan .

Ibland det klart bästa med hela resan var när jag , johan , kalle och tom åkte offpist ifrån St.Antons högsta topp . Ned för berget på över 2800 meter , i strålande sol , klarblå himmel och tokigt mycket snö åkte vi . Det var helt sjukt