malinewalinnea

Att komma hem .
Nu åker vi hem , vi ska hem , vi är på väg hem igen .

Så lät de flesta meningarna som jag och Yolanda fick ur våra munnar under tidig förmiddag idag . Vi var inte halvvägs hem dagen efter eller på ingång efter en dag på stan , nej vi satt på buss 531 på väg ut mot Skalmsta gård och Skånela Ridlekis ! Känslan och de kvittrande ljuden jag och Yollan kände och lyckades åstadkomma var helt otrolig . För vi satt där och såg hur det välbekanta landskapet runt omkring oss växte fram och hur alla ponnysarna stod i en av de jättelika gräshagarna intill vägen och betade . Vi hoppade av bussen och gick den lilla sandvägen fram till gårdsplanen som såg exakt likadan ut som när vi sist tog farväl .

Det spelar ingen roll vad alla säger , jag håller med om mycket när det gäller det där stället , för mig kommer det alltid vara det riktiga stallet och en av de vackraste och mest hemtrevligaste platserna jag vet . Jag , Yolanda och Evelina hade en helt underbar dag fylld med gamla minnen , ponnysar , föl och många skratt .

Det var som om ingenting hade förändrats sedan vi lämnade denna gård bakom oss . Det var som att allting hade fortsatt på precis samma sätt , bara det att vi hade byts ut mot nya stalltjejer som sprang omkring och hjälpte småbarn med att tränsa och kratsa hovarna på deras tjocka shettisar med fruktansvärt söta pannluggar . Allt var sig likt och det kändes faktiskt bra , förvånansvärt nog så ångrar jag överhuvudtaget inte att jag åkte dit . Det klänns som sagt bara bra .



Nu ska jag sova och drömma om våra underbara
ponnysar som allihopa var våra första kärlekar .
De ponnysar vi idag träffade efter en längre tids
frånvaro men som vi fortfarande älskar så .
Käraste , käraste dem .