malinewalinnea

Och så sitter hon där , i min säng och bara är .

Hon är sådär mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen .

Hon pratar och skrattar och fäller en tår , medan hon sitter där mitt framför mig och är .

Hon är min vän .

Hon är min bästa vän .

Jag har suttit vid mitt piano och spelat tills mina fingrar har varit bedövade .

Hon har skrivit ett brev till hösten .

Vi är ganska lika .

Förvisso är hon kort och jag lång , hon har rakt hår och jag lockigt , men annars är vi ganska lika . Vi är lika på det sättet att man kanske inte alls tycker att vi är lika de första gångerna man träffar oss , men om man tittar lite extra och skrapar försiktigt på ytan är vi hemskt lika varandra .

Jag finner all min tröst i denna människa och hon finner all sin tröst hos mig .  Vi strävar framåt , vi vill ha och vi vill ge . När vi väl får det vi vill ha skrämmer det bort oss eftersom vi inte tillåter oss själva att ge . Vi vill ge med oss av oss själva men vi har svårt för det . Vi behöver utrymme , motivation , action , tillit och framförallt frihet . Vi behöver ha vår frihet för att kunna ge .

Vi är nog ganska svåra , jag tror att dem personerna som verkligen försöker lära känna oss tycker att vi är ganska svåra . Jag tror inte att vi är några lätta människor . Fast egentligen är saken kanske den att vi bara har fått för oss att vi är svåra , komplicerade flickor , i själva verket kanske det är så att vi vill vara oförstådda . Jag vet inte .

Vi faller när hösten kommer . Varje år samma sak , det står på menyn ,  som om det är ställt efter en klocka , varje år samma känsla under den sena hösten . Vi kravlar , vi snubblar , vi dras omkull , vi faller . På något sätt blir det ändå så att vi liksom fastnar i det , vi lockas med , hösten vet vart den har oss , den vet hur vi troget kommer följa dess mönster .

Vi har svårt att lita på folk , vi har svårt att riktigt låta andra människor komma in under både skal och hud . Vi känner tillit i varandra och nöjer oss med det på grund av rädslan att bli lämnade och svinka , både vacker och hemskt . 

Vi satt i min säng en lång stund idag , i flera timmar . Tiden passerade och hösten lurade precis utanför min fönster . Vi pratade skrattade och snyftade . Vi talade om sådant som vi pratat om hundratusentals gånger förut och vi pratade om sådant som för första gången tagit plats i våra tankar och som vi behövde dela med oss med . Vi andades ut vad vi bar omkring på inom oss . Vi lyssnade på radio och sjöng ut till Backstreet boys ; as long as you love me . Det är sådant man har vänner till .

Vi behöver alla våra vänner , jag behöver absolut mina .

Idag fick jag spendera min kväll med min allra bästa vän .

Jag är hennes hem och hon är min oas .

http://www.youtube.com/watch?v=peQB5WuYlso