14 NOVEMBER . Nördigt värre

när en riktigt duktig tränare säger att hon är mäkta imponerad , att hon aldrig trodde att det skulle vara möjligt att komma såhär långt , att hon aldrig trodde att det skulle gå att få fram sådana gångarter hos den här hästen , att hon ser hur hästen har musklat sig och börjar få lite schwung i steget , att hon berömmer mig för allt det arbetet jar har lagt ned på denna häst och vilket fantastiskt resultat det har givit , då blir jag glad . jag blir så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen , jag blir så glad att det bubblar i mig och jag kan inte sluta le . sådana här dagar lever jag på många dagar framöver .



jag cyklade till stallet i trasiga och förstora skor efter att ha varit i skolan i 30 minuter



jag red dressyrlektion för birre och trasan var kung med stor K



vi lyckades bland annat med att rida galoppslutor på diagonalerna



hon var klädd i fyra vita lindor och vitt schabrak till hennes blänkande bländande svarta hårrem .



efteråt var inte lindorna vita längre , då hade hon dregglat ned dem totalt



svampbob sa hejdå till mig när jag efter sisådär 5 timmar var tvugnen att cykla hem i regnet .
svampbob är en bra nisse att ha i skåpet , han är bra som sällskap ,
ganska snäll förutom när han är arg på bläckvard eller nått '

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0