17 NOVEMBER . Vad tar det åt folket ?

Min pappa är nedsjunken i soffan framför tv:n, min pappa är just nu som ett barn framför Disneydags . Min pappa sitter och tittar på fotbollsgalan .


Min pappa är bänkad , jag och mamma sa ; fotbollsgala , igen ? Vi tycker det är fotbollsgalor mest hela tiden , fotbollsstatyetter delas ut nästintill varannan vecka . Så tycker vi , vår uppfattning skulle antagligen väcka uppror med halva Sverige . Nåja ..


Det fanns en ljuspunkt med den där galan i alla fall , ljuspunkten heter Håkan Hellström . Han sparkade lite på en boll i en trailer och kom sedan ut på scenen och sjöng Kär i en ängel . Med en gitarr runt halsen och iförd en rutig kavaj till likadana rutiga byxor underhöll han globen och alla tv-tittande nissar . Jag kom på att jag satt i soffan och log under hela framträdandet , för självklart sprang jag och mamma in för att titta på allas våran käraste sprattelgubbe från Göteborg .


Min mamma var sedan och hämtade min bror på hans träning och jag passade på att övningsköra och slippa plugga , perfekt tyckte jag . Mamma kallade det ghost ride , kanske något överdrivet men inte långt ifrån . Det var , utan att överdriva , knappt en enda bil som var ute och körde . Konstigt konstigt tyckte vi tills vi kom på anledningen ; fotbollsgalan . SJUKT , hela jävla förorten var still , tom , öde !


Att fotbollsgalan får halva antalet Sveriges män att bänka sig framför
tv:n är tragiskt medan Håkan är alltid lika magisk . Usch och bäst .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0