malinewalinnea

Det har varit kallt ute i flera dagar nu och jag har frusit  i mina tunna strumpbyxor som jag vägrar att byta ut mot ett par värmande byxor . Jag har frusit i min kappa som mer välkomnar blåsten att leta sig in än håller den borta , och jag har frusit i mina klackskor .

Varje dag , varje kväll när jag gått och lagt mig och varje morgon när jag har dragit upp min rullgardin har jag önskat av hela mitt hjärta att landskapet utanför ska vara täckt av ett vitt , skimrande , tjockt lager av snö . Idag kom det några flingor .

Jag var på väg ut ur stallet och slog upp de alldeles för tunga dörrarna ut till gårdsplanen . Jag stod i dörröppningen med Trasan bredvid mig och vi stod tillsammans och tittade förvånat framför oss där snön föll likt en bagare skakar floursocker på marsipanen som täcker en prinsesstårta . Vi tog några kliv ut och innan jag hunnit sitta upp var sadeln blöt av smälta korn och trasans svarta hårrem var mer prickig än enfärgad av oregelbundna snökristallet . Vi red sedan ut på denna vinterns första ridtur i snö tillsammans med några andra hästar och ryttare . Trasanknas var som vanligt jätte pigg och frustade så att snön yrde i den kalla luften  . Förvisso blåste det så vi nästan frös till is , men det struntade vi just då , det var snö ! Vi var påklädda och hästarna bar varma täcken så det mesta var bara mysigt .

Jag älskar snö .