malinewalinnea

jag har så mycket att säga , men det kommer liksom ingenting ur mig . inte så att jag inte använder munnen min , men jag skriver inte så mycket . jag tror att jag känner mer än aldrig förr , men jag har ingen lust att överhuvudtaget tala om det . inte på ett tjurigt sätt , bara så att jag inte orkar . på något sätt är jag så ofredställd och på samma gång jätte nöjd med att hålla det för mig själv . varje dag tänker jag på hur glad jag är att våren är här och varje dag är jag ledsen över att jag förlorade Trasan . varje dag vill jag gråta så fort mina tankar snuddar vid någonting som har med studenten att göra , och fast vi ska ha mösspåtagning nästa vecka känns allting så overkligt långt borta . jag vill prata med människor och lära känna lonley boy och ligga i gräset framför skolan . jag vill skrika och skratta för mig själv på samma gång .

så nu ler jag över att jag ska sova och
att jag inte behöver säga någonting alls .




så jäkla konstigt