malinewalinnea

Jag orkar knappt skriva , jag orkar bara stirra rakt in i väggen . Stirra rakt fram tillräckligt länge för att allting ska bli suddigt och bli till en enda snurrande röra . Det är så tungt just nu att jag knappt orkar andas . Det känns som om jag har en korsett åtdragen alldeles för hårt runt bröstet . En korsett i freaking stål . Jag orkar inte ens ändra ställning här jag sitter på stolen . Jag orkar inte lyfta armen , och jag måste anstränga mig för att orka knappa på tangentbordet . Jag orkar inte röra mig .

Dem drar ned mig till botten . Längst ned , bland gruset och sanden och utan luft ,
där släpper dem mig med tegelstenar fastkedjade runt kroppen .

X ska vara en ledare , en förebild . Hon säger ; Man måste välja sina krig . Vad jag inte förstår är varför hon väljer att föra ett krig mot mig , jag strider inte tillbaka . Jag har aldrig tagit upp kampen , ändå ska hon envisas . Jag kommer aldrig att välja henne som ett utav mina krig , aldrig . Det är fullständigt lönlöst .

Det här var en av de bästa dagarna i mitt liv tills för någon timme sedan . Jag hade inte vunnit på lotto och min drömprins hade inte heller idag klivit fram och avslöjat vem han är . Jag har jobbat sedan 06.00 i morse och hunden ville gå ut och gå så fort jag kom hem . Men grejen var den att det gick bra att jobba och jag fick erbjudande att rida flera hästar nu på lovet , och promenaden med katten var fullkomligt underbar . Jag konstaterade för mig själv att ; Jag har nog inte varit så här lugn , nöjd och harmonisk en enda gång sedan jag blev av med Trasan .

Ett telefonsamtal senare satt jag på marken och undrade varför soljävlen överhuvudtaget lös . Först blir man lamslagen , sedan blir man arg , sedan ledsen och slutligen dör man lite grann . Jag tror ärligt talat att det faller av en bit inuti än själv när man blir tillräckligt ledsen . Jag tror faktiskt att hjärtat får sig en törn , och jag tror att själen smulas sönder lika lätt som en torr kaka efter ett tag . Ärligt talat tror jag att vi kan gå sönder inuti när vi blir tillräckligt sårade och ledsna . Just nu känns det som om jag är mörbultad och söndertrampad i tusen små osammanhängande bitar .



Och jag är ledsen för att jag inte skriver att jag är glad , för jag är alltid glad .
Men jag kan inte skriva att jag är glad , för jag är inte glad .