malinewalinnea

alltså .

jag kommer verkligen ihåg den där upprymda känslan inför att varje december få en chokladkalender som barn . det liksom kittlande i fingrarna och man kunde inte sluta längta tills man fick öppna dagens lucka och kolla vad det var för julmotiv på den lilla chokladbiten . jag kommer verkligen ihåg hur roligt jag tyckte det var .

eftersom jag och min bror vägrar att bli stora , och fortfarande älskar allt det barnsliga med julen , har vi även i år en kalender av detta slag . nu för tiden är det väl mer en rolig grej , men det är en rolig grej som vi inte har några planer alls på att släppa taget om .

nu sitter jag här i min säng och har öppnat de fem första luckorna idag (uppspeltheten kanske inte är lika stor i dag som för några många år sedan eftersom jag har glömt bort den tills nu ). tittar jag på bilden på framsidan så kan jag konstatera att jag tycker att tomten med sitt pickochpack ser mer skräckinjagande än inbjudande ut . dessutom smakar chokladen sämre än lidels egna . man liksom känner sockerkornen och det känns som om dem har tryckt ned den billigaste blockchokladen någonsin i dem där lilla formerna . ingen höjdare .

meeeen , jag risken att jag inte skaffar mig en nästa år är minimalisk .