malinewalinnea

jag har pratat i telefon så länge med gisela nu att halva mitt ansikte är lika varmt som vattnet i en nyupphälld tekanna . jag kommer ihåg huvudsakerna vi pratade om men hur vi lyckades prata så mycket om varje sak eller så lite om många saker däremellan förstår jag inte riktigt . fast egentligen pratade vi inte så mycket , vi satt mest med varsin telefon tryckt mot örat och sa väl inte så mycket . någon sa någonting och sen var vi tysta , och sen sa någon någonting och sen var vi tysta igen . så skrattade vi lite hjärtligt och gamla bilder från äventyr vi varit med om tillsammans . minutrarna gick och kvartarna gick och halvtimmarna gick , utan att vi riktigt hann märka det  . telefonsamtal utan aktiva samtal är defenitionen av trygghet .

jag får gärna cancer i örat och en smällt kind på kuppen ,
jag älskar sånna' här telefonsamtal .