malinewalinnea

Åh vem tror på evig kärlek , ja vem tror på den nu ?





Det kan inte hålla för alltid , men på något sätt så var det nog det jag hade hoppats på .
Naivt och dumt , men jag ville så gärna .

Ni blev tillsammans . Ni var tillsammans . Ni skulle få barn och leva era liv tillsammans . Så såg min lyckliga saga ut . Asbra tyckte jag , helt perfekt . Nu blev det inte så och ni får kravla er upp .

Det är en obehaglig känsla att känna sig lättad och sänkt på samma gång . Halva än själv kan äntligen andas och det  i sin tur gör att man får svårt att andas . För hur kan man tillåta sig själv att andas när man gjort en annan människa ledsen ? Man kan andas igen eftersom man på lång sikt har gjort denna människa en tjänst . Det kanske inte går att se idag och inte imorgon , men det kommer kännas bra . Beslutet kommer att göra dig lättad , det kommer att få dig att må bra . Den andra hälften sjunker som en sten . Som en stor tung sten , i en sjö med mörkt tjockt vatten , där bottenlösheten finns . Det är så den andra hälften av än själv känner sig . Idag sjönk du som en tung sten i en bottenlös sjö med mörkt , tjockt vatten . Man får sjunka ibland , det är okej .

Imorgon , dagen efter det eller om en vecka kommer vi att fiska upp dig . Jag kommer att fiska upp dig Gisela och du kommer att le . Du kommer att njuta lika mycket som stenen , som spolats upp och slipats av vågorna , och nu ligger mjuk och len på sommarstranden . För vi är inne i februari nu och de kommande veckorna kommer bara att flyga förbi . Undertiden kommer vi till en början sitta på caféer för att sedan byta ut dessa mot parkerna runt omkring i Stockholms stad . Vi kommer att njuta av våren och solens första värme . Vi kommer andas in våren som aldrig förr . Det är vår sista vår som barn . Vi ska leva varenda minut .

Nu har jag gått från något slags avskedsbrev till en förväntasfull text om hur det kommer att bli . Du är en av mina allra bästa vänner . Det är du och Anka . Fan vad ni är bra . Jag älskar er . Jag älskar dig .