malinewalinnea

Det är bara så .. jag kan inte låta bli att le med varenda muskel jag har i kroppen när Håkan vinner p3's guldmick för bästa liveakt . Det skulle inte vara lätt att sudda ut leendet på mina läppar när jag ser honom skutta upp där , och dessutom dra med sig hela bandet upp på scen . Jag är så nöjd när han står där och ser ut som om han är hämtad direkt från 1920 - talet och ser så tjusig ut . Jag kan inte inte bli alldeles glad när Håkan fnissar lite åt någonting , söker medhåll , säger ; eller hur daniel ? daniel gilbert .. och ser sådär hysteriskt lycklig och busig ut som bara en liten pojke kan göra ! Minnena kan omöjligt inte träda fram från alla konserter jag har sett med honom och alla minnena till musiken , när Håkan står och pratar om att tro och tvivel och kärlek är ett brev skickat tusen gånger .