27 JANUARI . Faller

Det har förvånat mig hur ledsen en människa faktiskt kan vara .
Det har förvånat mig hur ledsen jag kan vara .

Jag tror aldrig att jag har varit såhär ledsen i hela mitt liv . Jag har gråtit idag . Jag har ont i ögonen för att jag har gråtit så mycket . Jag kommer att gråta igen .


Jag visste att man kunde känna sig tom , känna sig som om man var ett levande skal utan innehåll , fast ändå inte levande . För när man känner sig riktigt ihålig och tom , känner man sig inte riktigt levande . Man känner sig bara tom . Jag visste inte att man kunde känna sig så tömd och bestulen på allting inuti , jag visste inte att man kunde känna sig riktigt såhär ledsen . Jag är så tom och ledsen . Så pass ledsen att jag nästan inte kunde ta mig ur sängen imorse när klockan ringde . Så pass ledsen att jag var tvungen att hålla i mig när jag skulle försöka stå upp och koka en kopp te . Så ledsen att jag inte kunde titta någon annan människa i ögonen utan att nästan falla ihop . Jag visste inte att man kunde vara så ledsen att det känns som om någon har stampat på än . Jag visste inte att man kunde vara så här ledsen .

     
Mitt hjärta har slagit så hårt idag att det är slut . Det har slagit för ett helt livs förbrukning och nu tror jag att det lägger av . Det har slagit som om jag har blivit jagad runt överallt. Egentligen har jag inte gjort någonting . Mitt hjärta har slagit så hårt . Jag har känt vartenda slag . Jag tror mitt hjärta kommer att dö lite grann .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0