malinewalinnea

Jag har gått i månader , veckor , dagar , timmar och minuter innan Pete Doherty och Babyshambles var menade att spela på Peace and Love och intalat mig själv att dem inte kommer dyka upp . två - tre veckor innan spelning i Borlänge åker Pete fast för att ha kört onykter och haft med sig narkotika och får utegångsförbud. två - tre dagar innan dem ska anlända ställer dem in på grund av sjukdom  . jag hetsar inte upp mig , inser fakta , bara förlikar mig med tanken på att nej , det blir ingenting . inte ens när vi sitter där i gräset med den gassande solen ovanför våra huvuden och Utopia - scenen framför oss känner jag mig det minsta uppspelt . dem kommer aldrig .

jag var precis så opepp som jag när jag ett år tidigare satt framför Hawaii - scenen på Hultsfredsfestivalen och väntade på att Babyshambles skulle genomför sin andra Sverigespelning . av någon anledning så var gubben i himlen med oss den dagen , och 30 minuter innan avsatt tid kommer Pete strosande ut på scenen med ett glas jagvetbaraattdetvaralkohol i handen och tre cigaretter i hatten . han satt framme på scenkanten , drack några klunkar , rökte någon cigarett , drog några gånger över gitarrsträngarna och viftade fram några slag vid trummorna . vi dog . på en halv millisekund hade 20 000 pers kommit springande och tryckt fram oss mot scenen . Pete tittade inte ens på oss , bara var där och man kunde riktigt höra hur han tänkte , fuck you all , jag är här . ni kan dra åt helvete för jag är kung . han försvann och kom sedan tillbaka med bandet . ett helt hultsfred nästan dog av lycka .

nu satt jag där igen och tänkte , nevah evah . återigen tänkte gubben i himlen , ehehe nu ska hon få . han slog omkull mig , drog undan mattan under mina fötter snabbt som satan och avslutade med att ge mig en elektrisk stöt . ut på scenen traskar Pete fram och återigen ... jag dog . jag nöp mig konstant i armen under 2 ½ timmes tid bara för att påminna mig själv om att det här verkligen var på riktigt , att Pete stod bara några meter ifrån mig . efteråt förundrades jag och mina vänner av hur en ensam man med endast en gitarr som sällskap på festivalens största scen kan vara så mycket som han var . när han spelade the libertines don't look back into the sun och can't stand me now tror jag att hela publiken växte 2 decimeter ! efter halva speltiden ställer mannen framför oss av sig sin gitarr och lämnar scenen . vi var inte förvånade . trodde festivalarrangörerna på fullaste allvar att Pete Doherty skulle gå med på att ha endast 30 minuter från den att han klev av scenen tills det att han förväntades kliva upp igen ? ärligt talat . vi sörjde inte , solospelningen var kort och intensiv helt enkelt . kanske inte intensiv så som intensiv , men den var så mycket och så bra ! under Babyshambles var mina favoritdelar när Pete låg ned eller när han hängde upp på scenkanten med ryggen mot oss med kinden mot golvet och sjöng , och trots sin nonchalans , och det faktum att han knappt orkade se på oss vissa stunder ,  lyckas med att trollbinda oss till tusen . det är riktigt imponerande . han lyckas .fullt ös medvetslös är i alla fall de ord som bäst beskriver engagemanget hos oss nere framför scenen ! det var VILT . carry up in the morning var en perfekt start , libertines time for heros gjorde oss i publiken galna och fuck forever var sanslöst bra där på slutet! han avslutar spelningen med att spotta rakt in i kameran så att en förvånad kameraman får gnugga bort saliv , heila ut mot publiken och slutligen sparka ned förstärkaren för sin gitarrist så att ljudet försvinner . efter det avslutet lämnar han scenen , publiken , peace and love och Borlänge . när vi lyckats ta oss ut från folkmassorna och fram till våra vänners organisationstält undrar folket där hur mycket jag har druckit . ingenting , svara jag och fortsätter , jag är bara så otroligt snuskigt lycklig . fy för de recensenter som gav solospelningen och bandet dålig kritik , för trots att det snart är en vecka sedan är dessa spelningar det enda folket snackar om .

han är mannen som knarkar och super , som spottar i kameran , heilar , som sparkar ned förstärkare på scenen , och som vi beundrar så evinnerligt ändå . han är en av de där människorna som kan göra precis vad han vill utan att behöva oroa sig om att vi ska lacka , tröttna och dra . trots allt är han en otroligt begåvad människa vars låtar för oss vart vi vill . han är vår man på jorden , grabben med stort G , han är liksom Pete Doherty .