malinewalinnea

vi måste inse att dem aldrig kommer att acceptera oss .
jag måste inse att dem aldrig kommer att acceptera mig .

vi kommer aldrig att bli några av dem , vi kommer aldrig att få vara med , aldrig få veta , aldrig bil tillfrågade . vi kommer helt enkelt aldrig att få vara med . det är inte det att vi inte får vara med , för vi är med , men vi kommer aldrig att vara med med , liksom . det kommer aldrig bli ett vi för det kommer alltid att vara ett vi och dem .

jag måste erkänna att det faktiskt känns när jag tänker på det . sen är frågan om det verkligen är värt att , på vilket plan det nu än må vara , låta sig bli lite tillplattad varje gång en situation uppstår bara för att få vara med fast inte med ? och är det värt att försöka vara vän med folk som inte helhjärtat accperterar dig ?

dem är sina egna , sin egen stam , sin egen grupp och lever i sin egen lilla värld där dem har sin egen lilla heirarki som styr och bestämmer . dem är speciellt utvalda medlemmar , man bjuder inte in sig själv utan man blir inbjuden . blir du godkänd , grattis ! diplom och en liten plastig medalj !





jag är nog bitter för att jag tror ( och hoppas ) att jag har insett att jag aldrig kommer att bli en av dem . ja jag är på något vis avundsjuk och det är det som gör mig frustrerad , ändå är jag ganska säker på att jag inte kommer sluta känna att det hade varit skönt att få vara med på riktigt .

vi blir aldrig riktigt kloka på oss själva va .. ?