malinewalinnea

Folk skrattar åt mig och Frida i stort sätt varje dag. Barn som vuxna skrattar och fnissar och pekar och härmar oss så mycket att vi inte längre blir förvånade utan endast ler tillbaka. Varför folket skrattar åt oss? För att vi tränar.

 

Vi har insett och folket här inte tränar på samma sätt som vi. Eller vad vi vet - få människor runt omkring där vi bor tränar för tränandets skull, för själva motionens skull. Grabbar som spelar fotboll har vi sett, men annars är jag och Frida ganska ensamma med att vara ute och hetsa runt. Folket verkar inte tycka att vi är riktigt kloka när vi kommer struttande på våra power walks i tighta träningskläder och snabba färgglada skor, så de skrattar. När vi hoppar hopprep och gör utfallssteg och står plankan verkade det som att familjen vi bor hos från början undrade vad vi höll på med och storasyster småskrattade och skakade på huvudet. Varför tar ni det inte bara lugnt om ni kan?. Jag och Fridis gick idag och pratade om vad folket skulle tycka om hetsen hemma, typ hysterin på alla träningscenter de första veckorna in i januari och februari haha. Kaos.

 

Vi har det i alla fall väldigt fint när vi traskar runt. Naturen som omger oss, allt vardagsliv och alla vardagssysslor som pågår längs med vägarna vi traskar på, att få se allt det är en lyx. Människor hälsar och frågar hur man mår överallt man går, vuxna som barn. Vi kom fram till att det kommer vara bland det tråkigaste med att åka hem till Sverige, öppenheten som skiljer mellan människor här i Tanzania och i Sverige. Är man ute och går hemma och någon vinkar och ropar, kommer fram och tar i hand och hälsar och frågar hur man mår så blir man antagligen livrädd och undrar vad fan det är som personen vill. Här är det helt naturligt och det är så himla fint tycker jag.

 

Att en kväll som denna få promenera i kvällssolen och med en klarblå himmel som bakgrund få beundra Kilimanjaro, det är också väldans fint!